Min blogg – Sida 19 – Just another WordPress webbplats

”Det händer när du vilar”

Var hos goda vänner under midsommarhelgen och där låg Thomas Sjödins underbara bok ”Det händer när du vilar” på bordet. Eftersom jag är en ”Thomas Sjödin-älskare” kunde jag inte låta bli att sätta mig i en skön stol och uppslukas av boken.

Tomas Sjödins bok inspirerade mig till att dela följande tankar. Du har säkert varit med om detsamma som jag, att du haft något i huvudet som du vill ha fram men absolut inte kommer på hur mycket du än funderar och anstränger dig. Sedan när du absolut inte anstränger dig och i en helt annan situation, du kanske till och med kan vakna upp mitt i natten, så bara kommer du på det. Visst är det märkligt? Eller så är det inte det.

Vi behöver alla vila för att fungera. Redan vid skapelsen enligt Bibeln visar Gud att vila är viktigt. Han skapade och på sjunde dagen vilade han. De stora religionerna har alla vilodagar en gång i veckan. Antingen du är troende eller inte så är det avgörande för vår hälsa att vi vilar med kontinuitet och att alltid vila en dag per vecka är nog ingen dum idé.

Att vila innebär inte att enbart vara still. För att få en meningsfull vila och rekreation behöver vi fylla vilan med det vi tycker om och göra saker tillsammans med människor vi tycker om. Även om man älskar sitt jobb och skulle kunna hålla på med det all sin tid så behöver man släppa det och göra något helt annat för att vila. Alla vet vi ju om att ”du blir inte effektivare om du jobbar dygnet runt” men glömmer det så lätt.

Ett av Erikshjälpens fokusområden för arbetet i Sverige är att möjliggöra att alla barn får en meningsfull fritid. Att tillsammans med familj eller andra barn och ungdomar få delta i någon fritidssysselsättning man tycker om vet vi fungerar förebyggande för att inte hamna snett i livet. Tyvärr får inte alla barn möjlighet till bra fritidsaktiviteter. Därför ger Erikshjälpen stöd till barn och familjer som behöver meningsfull fritidssysselsättning, inte minst under sommaren då det är extra viktigt eftersom ledigheten är lång.

Nu när vi många får gå på en lång ledighet där vi kan välja vad vi vill göra med vår tid, tänk på att inte enbart fylla den med måsten. Många, inte minst barnfamiljer, har svårt att få livspusslet att gå ihop och ”fritiden” ägnas åt hemarbete och allt som ”måste” göras och som inte hunnits med då man arbetar så mycket. Detta är något jag som yrkesverksam fyrabarnsmor känner väl till. Men jag tror att vi moderna människor, och då inte minst jag själv, behöver återgå till att minst en dag i veckan göra något helt annat – bara det vi tycker om och som känns vilsamt.

Vid en föreläsning, som jag inte minns vem som höll eller vad den handlade om, fastnade några meningar. Föreläsaren sa att om du ser till att röra på dig och inte bara ligga still eller sitta så kommer du att förlänga din vakna tid och orka mer. Alltså kan du få ännu mer fri tid att använda till det du tycker om.

Ett sommartips till sist: Gå en lång promenad och lägg dig sedan i hängmattan och läs Thomas Sjödins bok. Då händer det!

Att jämföra fattigdom med fattigdom

Innan jag fick jobb på Erikshjälpen arbetade jag på lokaltidning. Jag minns ett tillfälle då jag fick i uppdrag att skriva en artikel om att barnfattigdomen i Sverige ökade – och försöka hitta en lokal vinkel på nyheten.

Jag satte mig ner och läste rapporten som nyheten skulle baseras på. Och jag minns att jag blev rätt provocerad. Jag hade precis kommit hem från en resa till bland annat Malawi, Moçambique och Zambia där jag mött verklig fattigdom (eller ”absolut fattigdom”, som det kallas). Barn som inte ägde något mer än kläderna på kroppen. Barn som inte hade mat för dagen. Rapporten i min hand handlade om svenska barnfamiljer som levde i vad som ofta kallas ”relativ fattigdom”. Som inte hade råd med nya kläder, utflykter eller semestrar. Kämpigt, såklart, men kunde man verkligen kalla dem fattiga? De hade ju tak över huvudet och mat i magen…?

Jag fortsatte arbetet med artikeln genom att samtala med en socialsekreterare om hur läget såg ut i vår lilla stad. Hon berättade att det förstås inte var frågan om några svältande barn – men att många familjer, även på vår trygga lilla ort, faktiskt levde i stor utsatthet. Hon gav också exempel på relativt vanliga familjesituationer. Samtalet med henne ledde till att jag fick upp ögonen för vissa problem som jag nog inte riktigt sett innan. Ytterst få barn svälter i Sverige. Men otroligt många barn far riktigt illa.

Det har gått ett antal år sedan jag skrev artikeln om barnfattigdom – och jag har insett mer och mer att utsattheten finns mitt ibland oss. Med föräldrar som arbetar som jourfamiljehem och en man som är socionom har det kommit extra nära. Personligen tycker jag kanske att man ska vara försiktig med att använda begreppet relativ fattigdom, eftersom många har sådana starka associationer till ordet fattig. Samtidigt förstår jag varför man ofta använder begreppet – och hur man använder begreppen är inte det viktiga. Det viktiga är att frågan får utrymme – och att det görs något för att förbättra situationen för utsatta barn och familjer i Sverige.

Jag är väldigt glad att Erikshjälpen verkar både utomlands och i Sverige. Här kan du läsa mer om vårt Sverigearbete.

Mer fotboll!

Solen skiner och 50 barn sitter framför målet. Deras ledare, som är barn i högstadieåldern, finns också med. ”Alla barn är viktiga” är intro-låten och de hänger på direkt. I målet hänger bilder på barn med fotbollar. Barnen kommer från olika delar av världen. Ina från Moldavien. William från Kenya. Alla gillar fotboll och det är samma regler överallt. Precis som med barns rättigheter.

Med vattenflaskan i handen ställer jag frågan om de vet vad alla barn behöver för att må bra. Första svaret blir ”Loka”. Sedan kommer de igång med vatten, mat, hem. Rätten till liv alltså.

Rätt till utveckling får symboliseras av en mattebok men fotbollsskolan ingår också. När jag håller upp en tiger blir det lite klurigare innan vi kommer på att barn har rätt till skydd. Cykelhjälm och övergångsställen och lagar mot barnarbete. Med allt detta mår man bra och då krävs en ”må- bra- låt”. Agneta Almqvist, som jobbar med projektet Alla barn är viktiga, har låtar för alla delar av barnkonventionen.

Eftersom alla barn har rätt till att delta i beslut (symboliseras av en slangbella!) så röstar vi om vilken av bilderna de är mest nyfikna på. De har redan hört lite om varje bild. Efter gruppens beslut blir det en liten fördjupning om ett av barnen. Sedan väljer de om vi ska avsluta med en lek eller låt. Och så är det fotboll igen.

På bilden: Den här veckan besöker Erikshjälpen Vetlanda Fotbollsskola. Barnen får lära sig mer om barnkonventionen och hur barn har det i andra länder. Foto: Anna Nilsson

the Day of the African Child

I tisdags var det den afrikanska barndagen eller ”the Day of the African Child” som den är mer känd som. Här i Tanzania säger vi ”siku ya mtoto wa Afrika” och jag ska snart berätta om hur vi firade dagen här, men först en liten historielektion.

År 1974 genomfördes en språkreform i Sydafrika som syftade till att afrikaans och engelska skulle vara undervisningsspråk i alla sydafrikanska skolor. Det här uppskattades inte av den afrikanska befolkningen som hade andra språk som modersmål och den 16:e juni 1976 genomfördes därför en demonstration där uppskattningsvis 10 000-20 000 studenter deltog. Den fredliga demonstrationen utbyttes mot ett uppror när den Sydafrikanska polisen började skjuta mot studenterna och oroligheter bröt ut. Vid den här händelsen, som kom att kallas Sowetoupproret, miste 176 personer livet. För att minnas det som hänt och för att understryka vikten av alla afrikanska barns rätt till utbildning grundades år 1991 the Day of the African Child av ”Organisationen för afrikansk enhet” (som nu har ersatts av den Afrikanska Unionen).

Den afrikanska barndagen firas överallt i Afrika och jag hade turen att få fira den tillsammans med organisationen TRACED i staden Bagamoyo. Här uppmärksammades dagen genom att många olika organisationer, skolor och idrottsföreningar samlades på ett ställe och visade upp sin verksamhet. TRACED är en organisation som arbetar för barn med funktionsnedsättningar och deras bidrag till programmet var därför en uppvisning av några av barnens förmågor. En blind tjej skrev och läste blindskrift, några döva barn visade ord och bokstäver på teckenspråk och en grupp barn med blandade funktionsnedsättningar genomförde ett sång- och dansnummer. Det var en viktig dag för såväl TRACED som för alla barn som lever med en funktionsnedsättning där de fick chans att visa att ”jo, barn med funktionsnedsättning, de kan visst!”

Text och foto: Emma Asplund, Praktikant för Erikshjälpen i Tanzania våren 2015

Det är viktigt att våga drömma

Idag predikar jag på Nyhemsveckan utanför Jönköping. Tusentals människor samlas under en vecka på konferensen som pågår på denna camping. Några hundra ungdomar är med på möten och konserter. Jag fick frågan om att prata utifrån rubriken – Hopp för den utsatte, och predikan skulle utgå från profeterna i bibelns gamla testamente.

Detta är en av punkterna och avslutningen i min predikan.

Professional Dreamer
(Utgår från bibelorden Jer 29:11, Jes 65:17-25, Mika 4:1-5 www.bibeln.se )

Vårt största bidrag till denna världen kanske är vårt hopp. Profeterna talar om att rättvisa en dag ska skipas, alla krig ska ta slut, vapen ska göras om till trädgårdsredskap, ingen ska gråta mer, alla ska bli gamla som träden, inga barn ska dö, vargen och lammet ska beta tillsammans, lejonet äta hö som oxen, ingenstans ska något ont ske.

Var finns de drömmarna idag? De som inte räds att kallas naiva utan fortsätter hoppas på att en annan värld är möjlig – en annan värld är på väg – och redan idag lever som om den världen var här!

”No plans too big for these dream catchers
So as long as we breathe we’ll still strive
Cause it’s the dream that’s keeping us alive”

Citat från låten Professional Dreamers av Looptroop Rockers https://www.youtube.com/watch? v=vlIP_Rl9juk

Att drömma är viktigt. På Erikshjälpen har vi en vision, som varje dag finns med oss i vårt vardagliga arbete. Vi vill ”ge liv åt barns drömmar.”

Vad vill vi se för resultat?

Senaste veckorna har varit fyllda av intensivt strategiarbete. De senaste åren har vi på programavdelningen nämligen arbetat med att ta fram vad vi kallar landstrategier, det vill säga ett strategidokument för de programländer där vi arbetar. I strategierna gör vi analyser av barnrättssituationen, civilsamhället, vilka risker som finns och Erikshjälpens roll. Men framförallt sätter vi upp mål för vad vi önskar se för resultat inom de närmsta fyra åren. Under de senaste veckorna har vi arbetat med att revidera och skriva nya strategier och än är arbetet inte riktigt färdigt.

Strategiarbete kan ju låta ganska tråkigt, torrt och långt ifrån de barn som våra projekt riktar sig till. För min del har arbetet innefattat en hel del inläsning men även interna diskussioner och samtal med samarbetsorganisationer. Tillsammans försöker vi hitta de bästa vägarna för att nå så bra resultat som möjligt. Vi vill skapa en förändrad värld där barns drömmar får liv.

Under vägens gång är det lätt att fastna i ordformuleringar och klura på bästa sätt att ställa upp mål och resultat. Då är det extra viktigt att påminna sig själv om de resultat vi redan kan se på flera håll i våra projekt. Det vi vill göra med strategierna är att förstärka dessa resultat ytterligare.

Jag tänker bland annat på Mozses, en 13-årig pojke i Marghita, Rumänien, som genom att delta i ett After-school projekt och få hjälp med sina läxor och extra undervisning i ämnen han behöver mer stöd inom, har gått från hög frånvaro i skolan till att nu vara en av topp tio i sin klass. Hans föräldrar har börjat förstå vikten av utbildning och stöttar honom därför i att gå i skolan istället för att arbeta under dagarna.

Jag tänker också på Natasha, 15 år som har en psykisk och fysisk funktionsnedsättning och är placerad på institution i Vitryssland. Natasha fick i samband med placeringen panikattacker och utvecklade ett aggressivt beteende mot sin omgivning. Genom arbetet som drivs på institutionerna för att förbättra vård och rehabilitering började Natasha delta i olika kreativa aktiviteter, bland annat målning. Målningen hjälpte Natasha att bearbeta sin situation och blev ett redskap för att kunna uttrycka tankar och känslor. Hennes panikattacker och aggressiva beteende dämpades och hennes språk utvecklades också. Tidigare hade hon problem med uttal och stamning.

Det finns flera andra exempel också som man kan lyfta fram och därför tänker jag att det är oerhört viktigt med strategiarbete för att på ett så strategiskt sätt som möjligt kunna angripa ett problemområde där vi önskar skapa en förändrad situation. Men vad som är ännu viktigare är ju vilka resultat vi ser genom vårt arbete. Om vi ser att resultaten blir bättre så innebär det att vårt strategiarbete leder till önskat resultat. För det är just det vi vill. Skapa så bra förutsättningar som möjligt för att ge barn rätt till utbildning, hälsa och trygghet och skydd.

Bild: Mozses tillsammans med sin mamma och sina syskon. FCE, Marghita

Motvind

Vinden blåser från alla håll på Björlanda Prästgård. Björlanda ligger på Hisingens västkust, den del som vetter ut mot den norra skärgården, i första hand mot Björkö och utanför den Öckerö, Hönö och Hälsö m.fl. Jag har tidigare mest besökt småbåtshamnen som ligger i närheten, längst in i den grunda havsviken Björlanda Kile. Här är en av de platser där havet fryser först under kalla vintrar, vilket innebär att kan man åka skridskor här om man är vaken för när vädret tillåtit isläggning även på havet. Det händer sannerligen inte varje år men det händer.

Nu är jag på Björlanda Prästgård för att bygga upp det som skall bli Barnrättsäventyret! Tillsammans med Göteborgs Räddningsmission startar Erikshjälpen en utbildning för mellanstadiebarn om barnrätt och barnkonventionen. Denna utbildningsdag kretsar mycket kring en äventyrlig bana som jag och min kollega Andreas ska bygga upp.

Vi försöker hitta platsen ”med störst chanser till lä” som vi uttrycker det, men de som varit på Prästgården längre än oss bara ler. Här blåser det från alla håll, hela tiden. Det klipparti som sluttade åt öster trodde vi skulle innebära ett vindskydd, men vinden liksom omsluter oss hela tiden. Var vi än befinner oss så är det i någon mån motvind. Samma sak när vi söker aningens vindskydd för att tända vår eld. Hur vi än vrider, snurrar och vinklar oss så är vi liksom ständigt i vindriktningen. Jag tittar uppgivet på min seglarvane kollega och undrar tyst om den här sortens förhållanden är bra eller dåligt till sjöss? När det blåser överallt ifrån? Men jag tycker frågan låter lite dum så jag ställer den aldrig. Tillslut har vi både eld och värme och efter ett misslyckat försök att bygga ett provisoriskt regnskydd sätter vi oss ner och söker den öppna eldens lugn.

Motvind är ju inte bara ett meteorologiskt fenomen utan också en metafor för att något man gör inte riktigt går så bra som man tänkt sig. Motvinden är dock inte något som kännetecknar platsen Björlanda Prästgård. Dagligen pågår här ett ständigt arbete för någon annan, en engagerad, idog, påhittig och intelligent verksamhet. Oavsett om du är där för att ge hjälp eller för att få hjälp, är arbetet för att någon annan skall få det lite bättre, ständigt närvarande. Detta gör Prästgården till en fantastik arbetsplats och en plats med stora möjligheter. För att om jag orkar lyfta blicken bara lite ifrån mina egna bekymmer och min egen lilla värld så vet jag ju att min motvind är precis samma vind som är någon annans medvind.

Ingen kvick fix när Sverige hjälper romerna

På fredag skriver Sverige och Rumänien på ett samarbetsavtal. Sverige ska hjälpa till med insatser i områden där många romer lever. Allt enligt Dagens Nyheter som presenterade nyheten i onsdags.

Insatsen är välkommen, viktig, och inte en dag för tidig.

Romernas utsatthet i Rumänien är en av Europas största skamfläckar i vår tid. Ett folk så marginaliserat att den rumänska majoritetsbefolkningen inte ens räknar dem som landsmän. Rasismen har odlats i århundraden. Utanförskapet har blivit en självbild som romerna föds med. Och dör med. De lever utanför samhället.

Att förändra attityder och livsbetingelser kommer att ta generationer, och den ansvariga ministern Åsa Regnér lovar heller ingen kvick fix. Men det är ett försök att bryta den spiral som tvingat 4000 tiggare till Sverige.

Åsa Regnér är nu i Rumänien för att möta landets socialminister Rovana Plumb. Hon berättar för DN att dialogen blivit mycket bättre de senaste åren och att man nu faktiskt har gott hopp om förändring.

Jag vill uttrycka en viss skepticism när det kommer till förändringen. Här är det upp till bevis.

Avtalet intresserar oss på Erikshjälpen eftersom det bland annat rör romska barns skolgång där vi redan är involverade i olika projekt. Dessutom ska man stötta kvinnors rättigheter och utbyta erfarenheter när det gäller välfärdstjänster.

Sedan några månader kan våra gåvogivare bli landsfaddrar för Rumänien. Skänkta pengar går då till stöd för romska barn. Detta är ett arbete som många vill vara en del av.

Vi krokar gärna arm med ministrar och potentater, så länge barnens bästa kommer i fokus!

Text: Daniel Grahn
Foto: Bengt Swerlander

Omedvetna tjänster

Mina grannar har gjort mig en stor tjänst! Det har de troligen inte en susning om, men jag vill tro att livet är så ibland, att vi får vara till nytta och glädje för varandra utan att veta om det.

Från mitt sovrumsfönster ser jag ut över en grannträdgård. I trädgården står bland annat en flaggstång där det tidigare funnits en vimpel. Varje morgon när jag dragit upp rullgardinen har jag tittat på vimpeln för att se hur mycket det blåser och varifrån. På så vis har jag fått en vink om hur jag bör klä mig när jag ska gå ut, vilket jag omedvetet har uppskattat mycket.

Min uppskattning av vimpeln blev tydlig efter en stormig dag i våras då vimpeln blåste sönder och plockades ner. Jag hoppades att en ny ”vindmätare” skulle sättas upp, men så blev det inte. Förrän nu. Häromdagen satte grannarna upp en flagga!

Jag känner mig tacksam gentemot dessa för mig ännu okända grannar. De har förmodligen ingen aning om den glädje som jag än så länge, med nyhetens behag, känner varje morgon när jag drar upp rullgardinen och får en första vindrapport. De satte inte upp den nya flaggan för min skull, men den blev ändå till nytta för mig.

Det finns dagar när jag känner att jag verkligen inte är till någon nytta eller glädje för någon. Och sådana dagar måste ju också få finnas. Men kanske kan man ibland ändå få vara till glädje för andra utan att veta om det.

Världen är redan förändrad

För en vecka sen tog jag hand om en grupp som ville besöka vårt kontor i Holsbybrunn och berättade om vårt arbete. Vi har sådana grupper lite då och då, och det är alltid jätteroligt.

När jag hade kört igenom min standardpresentation, svarat på frågor och gruppen var på väg ut mot nästa aktivitet, råkade jag höra några av dem kommentera Erikshjälpens arbete.
En dam berättade för en annan att hon tyckte det var så bra, sättet vi jobbade på. Att vi inte bara åkte dit och gav hjälp, utan såg till att resultatet blev långsiktigt.
– Du vet hur man brukar säga, det är som när man ger en man ett metspö i stället för att ge honom fisk, sa damen till sin väninna.

Jag blev så glad. Hon hade fattat! Och hon spred det vidare! Ett långsiktigt sätt att arbeta, där de människor vi hjälper, själva är delaktiga, där strukturer byggs upp och hjälplösheten sakta tynar bort. Det tror vi på Erikshjälpen är sättet vi kan förändra världen på. Och när vi vet om det, och pratar om det – då är världen redan förändrad.