”Syns du inte så finns du inte” är en välkänd devis i reklambranschen. Det gäller för företag och affärskedjor att ta plats och få uppmärksamhet för att lyckas. Köparnas blickar är åtråvärda. Fångar man dem finns chans till ekonomisk vinst.
Samma sak i förlagsbranschen. Hörde för en tid sedan ett föredrag om konsten att skapa säljande bokomslag. Många titlar tävlar om förbipasserandes flackande blickar. Färg och form är centralt men också en lång boktitel. Då tvingas ögat stanna upp ytterligare någon bråkdels sekund vilket i sin tur kan bidra till att vi sträcker fram handen för att känna på boken. Det ökar chansen till köp radikalt.
Våra blickar är värdefulla. Det kan vara bra att tänka på. Många vill fånga dem och kanske göra en vinst på köpet.
Men våra blickar är inte bara av värde för en törstig marknad i jakt på nya kunder. Än mer värdefull är vår uppmärksamhet för människor omkring oss. I ett samhälle med tilltagande ensamhet kan en blick förändra dagen för en människa som kanske inte har några egna nära och kära att vända sig till och bli sedd av.
Jag tänker på orden ”vi blir till i varandras ögon”. Hjälp mig gärna att komma ihåg vem som myntat uttrycket. Det är bra och jag tycker att det är på pricken hur vi människor fungerar.
Jag var själv som liten ett ganska ensamt barn på skolgården. Tyckte det var svårt att ta mig in i leken. Ett år yngre än klasskompisarna men ändå längre än de flesta hade jag kanske svårt att smälta in. Men vaktmästaren såg mig. Hans verkstad blev en trygg tillflyktsort där jag fick sitta på en pall och prata medan han lagade trasiga idrottsredskap eller rengjorde stencileringsapparater. Den känslan glömmer jag aldrig.
En blick. Ett uppmuntrande ord. Någon som ser en och tror på en. Det kan faktiskt vara livsavgörande. Därför är det smärtsamt att höra om kulturer med föreställning om att barn förstörs av uppmuntran. Att deras karaktär tar skada av beröm eller ett positivt omdöme. Där det är den stränga blicken och de hårda orden som tros forma och fostra starka personligheter.
Än i dag lever i många länder, bland annat runt Medelhavet, i Turkiet och hela vägen bort till Indien, tron på ”det onda ögat”.
Att blickar av avundsjuka eller ilska kan föra med sig sjukdom och olycka. Men också att beröm direkt måste åtföljas av en besvärjelse för att inte orsaka skada.
Jag föredrar att tro att vi människor mår bra av att se och bekräfta varandra. Att barnet växer och utvecklas av att få höra att det är fint och att det duger, utan åtföljande besvärjelser.
Ingmar Olssons härliga sång gör sig påmind. Den om alla sköna människor. Ta dig gärna en minut och sjung den om du hört och minns melodin.
Monica Samuelsson
Det finns så många sköna människor som liksom aldrig kommer fram
precis som böcker i ett bibliotek som bara står och samlar damm.
Och om man bara tittar utanpå så missar man en värld
som man aldrig får en aning om fast hela tiden finns den där.
Refr. En del är långa andra korta
en del är hemma andra borta
en del är tunna andra tjocka
men alla har dom nåt att ge
yeah, yeah, yeah
nåt att ge.
Det finns så många sköna människor som liksom aldrig får en chans
dom blir bedömda efter pärmarna precis som resten inte fanns.
Men det som öppnar sig där inuti är värt sin vikt i guld
för varenda mänska har en egen saga viktig för sin egen skull.
Refr. En del är långa…..
Det finns så många sköna människor som liksom alltid kommer snett
precis som böcker i ett bibliotek dom kommer aldrig till sin rätt.
En ynklig rygg utav ett mäktigt verk är allt som sticker fram
av alla andra sidor ser man ingenting och det är både synd och skam.
Ingmar Olsson