9-10 november var MR-dagarna i Göteborg. Under två dagar diskuteras, illustreras och debatteras mänskliga rättigheter utifrån olika perspektiv. Årets tema är Tillsammans mot rasism – agera för allas lika värde lokalt och globalt.
I sällskap med hundratals andra från det civila samhället, skolor, kommuner etcetera lyssnade vi till inspirerande talare och tog del av intressanta seminarier. Tre tankar tar jag speciellt med mig från den här dagen.
“Brains are like books – they are best when they are open”
Under invigningen fick vi lyssna till en panel som gav oss den här liknelsen. När vi är öppna för det främmande och okända som vi möter i livet får vi ofta en större förståelse för det som är olikt oss själva. Vi behöver alla öva oss på att se människor för vad de är och vara intresserade av dem, istället för att direkt kategorisera och döma ut andra människor. En person är inte sin funktionsvariation, sexuella läggning eller juridiska status. Att till exempel inte prata om en flykting utan istället tänka på en person med skyddsbehov ger nya perspektiv. Det gör att vi ser människan och inte statusen. För det är när vi kategoriserar andra människor, skapar dikotomier och ställer grupper av människor mot varandra som vi skapar konflikter.
”Jag föddes så som myter föds – omgiven av rykten”
Från ett seminarium om afrikansk litteratur kommer det här citatet. Myter kommer ofta till genom rykten, löst prat som går från person till person och på så sätt skapar falska föreställningar. När det kommer till afrikanska länder, eller andra delar av världen, och de människor som bor där finns det ett flertal myter och media ger oss många gånger en ensidig bild. Här kan litteraturen ge oss möjlighet att diversifiera vår bild och hjälpa oss förstå. Då blir det också enklare att välkomna de människor som kommer till vårt land från olika ställen i världen.
”Problemet är inte utanförskapet utan innanförskapet”
De processer som sker runtom i världen när den flätas samman gör att människor rör på sig mer. Ett resultat av detta ser vi i våra städer där segregationen ökar och vi diskuterar hur vi ska få med människor som lever i utanförskap och som riskerar att ta till våld för att få ut sin frustration på samhället. Men hur ofta pratar vi om att det kanske är innanförskapet som behöver förändras? Att det är vi med privilegier och makt att förändra som behöver ge upp en del av detta för att andra ska kunna få ta plats? Att det kanske är du och jag som behöver förändra våra tankemönster och bjuda in andra att ta del av det som vi har för att på så sätta skapa ett integrerat och inkluderande samhälle.
Det var mycket som skulle diskuteras i bilen på väg hem från Göteborg, och jag hoppas att diskussionen fortsätter. Inte bara på kontoren och i skolorna bland de som deltog på MR-dagarna, utan också i andra forum. Vi måste fortsätta prata om hur vi kan agera för alla människors lika värde, lokalt och globalt. Och sen agera. Men kanske viktigast av allt är att börja med sig själv och sina egna värderingar och tankesätt.
Det väcktes miljontals tankar och känslor hos människor världen över när medierna visade bilden på Aylan, död vid stranden. Mina egna tankar blev till en sångtext som jag gärna vill dela med dig.
