När barnen får bestämma

Om du någon gång stött på vår treåriga son, vet du säkert både ett och annat om vår familj. Han fullkomligt sprudlar av ord och berättelser och delar gärna med sig av allt han har på hjärtat. Ibland vänliga förmaningar med allvarligt uppspärrade blå ögon och nickande huvud för att liksom understryka allvaret att man måste vara försiktig när man går över gatan. Ibland godhjärtade kommentarer om att du har fina skor och luktar gott till en detaljerad redogörelse om eftermiddagens kommande bestyr. De flesta lyssnar roat på honom och många får sig nog ett gott skratt då och då. De vet nu att han vill bli brandman när han blir stor och att han gärna demonstrativt åker brandstång längs den vuxnes smalben för att visa hur man gör.

 

I kontrast till hur våra barn får göra sina röster hörda och ta plats i samhället, finns barnen i Indien, där många sällan får komma till tals alls. Det är ingen som frågar vad de ska bli när de blir stora, för många får redan i alltför låg ålder börja arbeta i en fabrik, tigga på gatan eller slita hårt i en gruva.  Många flickor gifts bort medan de fortfarande är barnet.  Det är sorgligt och gripande och svårt att förstå den extrema fattigdom som driver föräldrar till detta. Barn har så mycket att säga och bidra med, om de vuxna bara tar sig tid att lyssna.

 

Erikshjälpen har tillsammans med samarbetsorganisationen HCDI i Indien startat barnparlament i flera byar, som en del av byutvecklingsprojekt, där barnen får göra sina röster hörda. Syster Vineetha, som samordnar projektet framhåller vikten av att utgå från barnen. Hon poängterar att demokratin måste börja på lokal nivå och att barnparlamentet är en plattform för detta. I barnparlamentet tränas barnen för framtiden. De får lära sig om barns rättigheter och hur de kan vara delaktiga i uppbyggandet av samhället. Barnens självförtroende stärks genom att de får möjlighet att själva påverka sin situation.

 

Barnen får välja vilka ministerposter de ska ha och får ansvara för ett visst område i byn. Krishna, 12 år, har valts till utbildningsminister. Hon är en duktig student och lovar att hon ska arbeta med att motivera byns barn att sköta sina studier.  Seema, 12 år är hälsominister. En annan pojke är försvarsminister, hans jobb är att försvara barnens rättigheter, förklarar han.

 

Vineethas hjärtefråga är barns rättigheter och hon menar att nationen måste utvecklas genom barnen. En utveckling som ska bli mycket spännande att följa

 

På bilden nedan syns Seema, 12 år, hälsominister

 

                                                                                                                                                                        

Sommar på det småländska höglandet

Att tiden ständigt rullar på och allt går otroligt fort, (veckorna består mest av måndagar och fredagar…), är ingen nyhet för många av oss. Därför är det så viktigt och välbehövligt att faktiskt stanna upp ett slag och njuta av nuet. Stiftelsen Erikshjälpen och Erikshjälpen Second Hand-butikers kontorspersonal åkte förra veckan ut på en välbehövlig sommarutflykt tillsammans. Utflykten startade med en trevlig lunch, följdes upp av ett klurigt musikquiz med allsång och slutade med ett besök på Norrby Ängar, som är ett familjeägt och ekologiskt lantbruksföretag med gårdsbutik, utanför Eksjö. En riktig guldgruva med en riktigt tjusig omgivning, som verkligen visade på hur en småländsk sommaridyll ska se ut. Kunde vi fått ett bättre avstamp innan vi laddar om batterierna till höstens utmaningar?

 

I sommar finns det oändligt många möjligheter för er att fortsätta vara en del i Erikshjälpens arbete, och göra skillnad ni också. Besök våra second hand-butiker när ni är ute och åker, eller utnyttja en regnig dag till att röja garderober och förråd och skänk till våra butiker. Ge bort en gåva som ger framtidshopp för en hel familj, istället för en blomma. Alla kan vi göra något!

 

Vill samtidigt passa på att önska er alla en riktigt skön sommar och semester när den väl stundar, tack för ert engagemang, om ni visste vad mycket det ger tillbaka!

 

 

 

Ung fadder på Nyhem

I går var jag och en av våra praktikanter, Isabelle Edsmyr, på Nyhem för att informera om Ung Fadder och värva nya faddrar.  Så roligt det var! Dagen bjöd på väldigt många härliga samtal. Särskilt kul var att träffa alla (för jo, det var faktiskt några stycken)  som kände igen flickan på vår affisch ”Din tid kan förändra världen”. Unga människor som själva varit nere och volontärarbetat för NetWorks, vår samarbetsorganisation i Rumänien, träffat den här tjejen, och själva fått se och uppleva sett vilken skillnad arbetet i Rumänien gör för henne och så många andra där.

 

Kul också att få prata med både ”gamla” och ”nya” unga faddrar, och roligt att få möta människor från andra organisationer. En toppendag, helt enkelt!

 

 

 

Med hjärtat vänt utåt

Jag lyssnade på Thomas Hammarberg i radio häromveckan och då berättade han om Janusz Korczak. Det lät ytterst intressant, så jag letade vidare om uppgifter på Janusz. En man som föddes 1878, var jude och bodde i Polen. Han var läkare och pedagog.  Så småningom lämnade han jobbet som läkare på barnsjukhuset i Warszawa och startade istället två barnhem för föräldralösa barn, ett för de judiska och ett för de kristna barnen. Janusz bildade aldrig egen familj. Som han själv skrev i ett brev ”En slav har ingen rätt att få barn, särskilt om han är jude i Polen under ryskt överhöghet. I augusti 1942 tvingade tyska nazitrupper de 200 barnen samt personal, inklusive Janusz, på ett tåg till förintelselägret i Treblinka. Janusz följde barnen in i döden.

 
Janusz hade mycket tankar kring barns utveckling och barns rättigheter. Han hade ett tydligt budskap om hur viktigt det är att visa respekt för varje enskilt barn. Barn har rätt att bli tagna på allvar och att mötas av ömhet och respekt. Och han hävdade att barnen inte är morgondagens människor utan dagens.

 
Vi är många som är imponerade av vår grundare Erik Nilsson. Hur han, trots att han hade så många odds emot sig, alltid stod på barnens sida. Han var blödarsjuk men hade blick och hjärta vända utåt, mot andras behov. Erik och Janusz hade mycket gemensamt. Trots svåra förhållanden och personliga umbäranden var barnens framtid och utveckling det viktiga. Något för oss individualistiska svenskar att tänka på.

Fotboll och demokrati

Det är med spänd förväntan som jag nu tillsammans med många andra ser fram emot några veckors fotbolls EM i Polen/Ukraina. Efter en lång kall vinter känns det som sommaren börjar på riktigt när Zlatan & Co går ut på gräset i Kiev. Själv kommer jag att sitta nervöst bänkad på måndag utan någon möjlighet till sund särskiljning eller logiskt tänkande. Man kan absolut hävda att det är tragiskt men just då vill jag bara se en bra fotbollsmatch där Sverige vinner…

 

Men innan vi helt uppslukas av denna ”lek” tänker jag att det kan vara på sin plats att reflektera lite över situationen i Ukraina.

 

Under förra veckan sände SVTs Dokument Utifrån ett program inför sommarens EM som i alla fall för mig gav en lite djupare bild av den politiska situationen. Efter att orangea revolutionen 2004/2005 som var en stor seger för demokratin i landet har Ukraina under senaste åren ramlat allt djupare ner i ett träsk av korruption och maktmissbruk. Dokumentären målar en mörk bild men beskriver också hur missnöjet puttrar bland ett folk som inser att deras dröm om ett demokratiskt Ukraina fått stå tillbaka för en omättbar maktelit.

 

För dig som vill ha mer information om den politiska situationen i Ukraina rekommenderar jag SVT Play där du kan se dokumentären.

http://www.svtplay.se/video/111104/ukraina-fran-demokrati-till-kaos

 

Jag hoppas att EM blir en stor fotbollsfest men också att media fokuseringen skapar ökat stöd för de goda krafter som kämpar för ett demokratiskt Ukraina!

Din tid kan förändra världen!

En kampanj vi kommer att ha i sommar handlar om hur du med ”Din Tid kan förändra världen”. Ibland kan det vara så att man blundar för att se hur barn har det i andra delar av världen, dels för att det är för jobbigt att ta in, dels för att man inte vet vad man ska göra åt det? Det är lätt att känna sig maktlös. Världen ser ju ut som den gör, men vi får aldrig, aldrig någonsin, ge upp. Vi kommer fortsätta försöka hjälpa barn att hjälpa sig själva, med deras egen motivation och vilja som drivkraft. Vi har ställt samman några konkreta alternativ på vad du kan göra för att med din tid förändra, i alla fall en liten del av världen.

 

* Du kan via vår samarbetspartner NetWorks volontärarbeta i Rumänien, från en vecka upp till flera månader.

* Bli volontär i någon av våra 53 second hand-butiker med många roliga uppgifter att välja mellan.

* Ansöka till vårt praktikantprogram.

 

Kanske är du, liksom jag, småbarnsförälder och känner att du inte har en enda minut över, men ändå vill göra något? Då kan du göra en engångsinsats genom en egen insamling eller kanske bli månadsgivare. 90 kr i månaden kan nog de flesta klara av.

Så dyker du på en Din Tid -affisch, -banner,- annons… eller rent utav detta blogginlägg, så vet du vad du ska göra. Läs mer om kampanjen här. www.erikshjalpen.se/dintid

Euphoria

Jag är inte något inbitet Eurovision Song Contest-fan, men i år var det totalt omöjligt att slita sig från röstningen och finalen i lördags. Vår representant Loreen Talhaoui kammade hem en helt fantastisk seger med låten ”Euphoria” och euforin var stor även hemma i tv-soffan, vill jag lova. Vilket framträdande, vilken känsla. Ett rent skådespel i mina ögon (och öron). Otroligt vackert, sårbart och starkt. Loreen berörde hela Europa. ”We are free, where everything’s allowed and love comes first”. När allt kommer omkring, är det dem vi älskar och som står oss nära, som räknas.

 
Kanske berör hon mig extra mycket, eftersom hon är en engagerad person, som värnar om andra människor. Trots sitt fullspäckade schema med drygt 40 intervjuer på 7 dagar, tog hon sig tid för att träffa azeriska människorättsorganisationer. Hon är en bra förebild för andra som vill engagera sig, påverka och göra världen lite bättre, steg för steg. Stark tjej, stark låt.

 

Vi kanske skulle bjuda in Loreen till Erikshjälpen?

Mycket snack och mycket verkstad

Jag inspireras av människor som drömmer och har visioner.  Och allra mest inspirerad blir jag av de som faktiskt ser till att göra något av sina drömmar. Som vill, som vågar och som är handlingskraftiga. Mycket snack och mycket verkstad – det gillar jag. Oavsett om det handlar om att starta en egen butik eller att utrota hungern i världen.  

 

Precis när jag börjat jobba för Erikshjälpen för några månader sedan läste jag boken om Farbror Erik (Erikshjälpens grundare). Jag hade inte särskilt höga förväntningar på boken, men oj vad jag blev positivt överraskad! Vilken GRYMT inspirerande människa han var, den där Erik. Han både ville, vågade och var otroligt handlingskraftig på samma gång. Han var en riktig visionär och hade en stark tro på att förändring är möjlig. Och han åstadkom ju faktiskt mer än många av oss gör, trots att var svårt sjuk (han var t.o.m. sängliggandes långa perioder) och bara blev 37 år.

 

Läs mer om Erik här och bli lika inspirerad som jag!

 

 

Tidig morgon på Sealdah station, Kolkata

En tidig morgon tar jag en taxi till Sealdah station i Kolkata. Efter ungefär en timmes väntan skall jag ta tåget norrut och eftersom det fortfarande är gott om tid sätter jag mig på min väska och betraktar detta myller av människor.


Överallt sitter, ligger och står det människor i någon form av ordnat kaos. Allt från fattiga bönder till rika affärsmän och även en del kor samsas på en begränsad yta och det känns som jag sitter mitt i ett tvärsnitt av det indiska samhället med alla dess kontraster och uttryck. Känner mig väldigt trött men samtidigt otroligt tacksam över möjligheten att få vara här!


Plötsligt kommer det en hel grupp män med någon form av dammvippor modell längre, antar att de är på väg till dagens marknad. Runt omkring mig går män som säljer te och kanderade nötter, vågar tyvärr inte prova då min svenska mage ibland har lite svårt att hantera Indien. Önskar inte heller att någon putsar mina mockaskor men fascineras över hur intensiv kommersen är redan denna tidiga morgon.


En man försöker stjäla badtofflor genom att helt sonika ställa sig bredvid ett par som sitter och väntar på en filt. Han smyger försiktigt på sig den ena toffeln, sedan den andra innan paret blir uppmärksamma och skrämmer iväg honom. Tragiskt att se fattigdomen men samtidigt ett rätt oskyldigt trick.


När tåget sedan kommer blir kaoset totalt, ett osannolikt långt tåg kommer in och folk stressar i någon form av masspsykos för att komma in i rätt vagn. Jag blir förvirrad och hittar först inte rätt men upptäcker sedan min vagn och kan då enkelt kolla att mitt namn står med på listan som praktiskt att klistrats på vagnens utsida.


Om ni någon gång besöker Indien så kan jag verkligen rekommendera er att ta tåget. En spännande upplevelse som jag tycker visar många olika sidor av detta fascinerande land!


Inlägget skrevs under projektresa i Indien under slutet av februari.

Mindre Slacktivism åt folket

Då var det dags för ett nytt uttryck. Ett som på senare tid uppkommit och helt klart fyller en funktion.
Har du någon gång tryckt på Gilla-knappen vid ett budskap som passar in i kategorin ”Var med och förändra världen”? Det har jag. Och visst visar det att man tar ställning och budskapet sprids, men ingen blir ju direkt hjälpt av att jag eller du enbart gillar att det är bra att förändra världen. 

 

Ordet Slacktivism kommer från amerikanska ordet Slacker och Aktivist. Det förklarar skillnaden mellan att enbart gilla en sida till att faktiskt välja att göra något mer aktivt. Att man faktiskt skänker en liten slant, är med och bildar opinion i en fråga eller offrar lite av sin tid.

 
Vill du vara med och verkligen göra något? Håll då ögonen öppna. Framåt sommaren kommer en kampanj som låter dig välja mellan olika alternativ om hur just du med din tid kan vara med och göra skillnad.