Om du någon gång stött på vår treåriga son, vet du säkert både ett och annat om vår familj. Han fullkomligt sprudlar av ord och berättelser och delar gärna med sig av allt han har på hjärtat. Ibland vänliga förmaningar med allvarligt uppspärrade blå ögon och nickande huvud för att liksom understryka allvaret att man måste vara försiktig när man går över gatan. Ibland godhjärtade kommentarer om att du har fina skor och luktar gott till en detaljerad redogörelse om eftermiddagens kommande bestyr. De flesta lyssnar roat på honom och många får sig nog ett gott skratt då och då. De vet nu att han vill bli brandman när han blir stor och att han gärna demonstrativt åker brandstång längs den vuxnes smalben för att visa hur man gör.
I kontrast till hur våra barn får göra sina röster hörda och ta plats i samhället, finns barnen i Indien, där många sällan får komma till tals alls. Det är ingen som frågar vad de ska bli när de blir stora, för många får redan i alltför låg ålder börja arbeta i en fabrik, tigga på gatan eller slita hårt i en gruva. Många flickor gifts bort medan de fortfarande är barnet. Det är sorgligt och gripande och svårt att förstå den extrema fattigdom som driver föräldrar till detta. Barn har så mycket att säga och bidra med, om de vuxna bara tar sig tid att lyssna.
Erikshjälpen har tillsammans med samarbetsorganisationen HCDI i Indien startat barnparlament i flera byar, som en del av byutvecklingsprojekt, där barnen får göra sina röster hörda. Syster Vineetha, som samordnar projektet framhåller vikten av att utgå från barnen. Hon poängterar att demokratin måste börja på lokal nivå och att barnparlamentet är en plattform för detta. I barnparlamentet tränas barnen för framtiden. De får lära sig om barns rättigheter och hur de kan vara delaktiga i uppbyggandet av samhället. Barnens självförtroende stärks genom att de får möjlighet att själva påverka sin situation.
Barnen får välja vilka ministerposter de ska ha och får ansvara för ett visst område i byn. Krishna, 12 år, har valts till utbildningsminister. Hon är en duktig student och lovar att hon ska arbeta med att motivera byns barn att sköta sina studier. Seema, 12 år är hälsominister. En annan pojke är försvarsminister, hans jobb är att försvara barnens rättigheter, förklarar han.
Vineethas hjärtefråga är barns rättigheter och hon menar att nationen måste utvecklas genom barnen. En utveckling som ska bli mycket spännande att följa
På bilden nedan syns Seema, 12 år, hälsominister
