Min blogg

”Vi ber alla som kommer hem till oss att tvätta händerna det första de gör. Mycket mer kan vi inte göra.” Orden kommer från min kollega Joas, finansansvarig på Erikshjälpens lokalkontor i Bamako, Mali.

Bamako ligger knappt 15 mil från gränsen till Guinea, ett av de länder som drabbats av den fruktansvärda ebola-epidemin som nu också nått Västvärldens medvetande. Jag pratar med Joas om hur detta påverkar folk i Bamako just nu. Han berättar att det talas om ebola överallt, inte minst i de tusentals små grupper som samlas i gathörnen i Bamako för att dricka te tillsammans och prata framåt eftermiddagarna och kvällarna. I TV och radio hörs ständigt information om viruset och om hur man kan skydda sig. [highlight]Budskapet är framför allt att tvätta händerna noggrant. [/highlight]Sedan en tid tillbaka tvättar Joas och kollegorna sina händer i handsprit också varje gång de kommer till kontoret.

Vi talar om Malis beredskap för en eventuell spridning av epidemin. 900 hälsoarbetare har fått särskild utbildning, och det finns ett par specialcenter upprättade i landet dit prover på misstänkta fall kan skickas för analys. Men Mali har så många andra utmaningar och områden att lägga pengar på. Det finns helt enkelt inte möjlighet att exempelvis säkra att inga smittade kommer in via den långa gränsen mot Guinea i söder, där människor har rört sig fram och tillbaka sedan urminnes tider, långt innan den där gränsen drogs upp av kolonialmakterna.

Samtidigt säger Joas [highlight]att ebola egentligen inte påverkar människors vardag[/highlight]. Självklart finns en oro men samtidigt måste livet gå vidare. Jag tänker att inga kampanjbudskap, varken från WHO eller nationella hälsomyndigheter, kan ändra vardagsmönstren i ett land som Mali där det sociala livet är så viktigt och framträdande – ett land där du blir betraktad med stor misstänksamhet om du inte hälsar ordentligt och gärna med ett fast handslag på både bekanta och främlingar som du möter. Ordet ”mogoya” på språket bambara, ett av de största språken i Mali, betyder ungefär ”att vara människa tillsammans med andra”. I Mali är mogoya inte en gemenskap som man kan välja att stå utanför, för [highlight]det är bara genom mogoya som en person blir till en människa[/highlight].

Mogoya skapar också en stark solidaritet som är självklar och nödvändig i ett land som i stort sett saknar välfärdsstat. Här är det familjen, släkten och vännerna som är det sociala skyddsnätet. Det sägs att varje person som har ett avlönat arbete i Mali i genomsnitt försörjer 17 personer. För Joas, som haft möjlighet att utbilda sig och få en god anställning i huvudstaden, är det självklart att öppna sitt hem för unga släktingar från landet som kommer till Bamako för att studera eller söka arbete. ”Vi kan ju inte hindra dom från att komma till oss, vi kan bara be att alla är extra noga med att tvätta händerna”, säger Joas igen.

Igår kväll (torsdag 23 oktober) meddelande Malis hälsominister att det första fallet av sjukdomen nu har bekräftats i Mali. Landets beredskapsplan fungerade: Den 2-åriga flickan kunde snabbt isoleras och alla som varit i kontakt med henne den senaste tiden har identifierats och satts under kontroll. Den smittade flickan hade varit på besök i Guinea. Flickan mår nu redan bättre meddelas idag, fredag.

Mer om Erikshjälpens arbete mot ebola hittar du här.