När jag var barn trodde jag att jag kunde förändra världen. Det tror jag fortfarande. Men jag måste erkänna att sättet att påverka och tron på den egna insatsen ser annorlunda ut idag. Något har hänt under åren.
Som barn var ingenting omöjligt! Jag startade organisationer. Inte blev de registrerade och inte så långvariga. Men så länge min låga brann, brann den allra starkaste lågan.
Jag startade miljöaktionen AntiSkräp. Direkta insatser där skräp i guds natur plockades upp och förpassades dit de hörde hemma. Tillsammans med bästa vännen drogs Rädda vår jord (RVJ) igång. Lobbying i diverse frågor. Delfiner som behövde skyddas under tonfiskjakt. Mjölkförpackningar som kunde bytas mot refill i glasflaskor. Ibland gav engagemanget dock vika efter ett tag och lämnade plats för en ny hjärtefråga. Det fanns ju så mycket att göra.
Häromdagen såg jag ett inlägg på Facebook som liksom fastnat på näthinnan. Bilden var på ett kuvert. Med ett barns handstil var det adresserat till självaste Carl Bildt. På eget initiativ hade sjuårige Kliff skrivit ett brev till Sveriges utrikesminister och bett honom att stoppa kriget i Syrien. Vem ska man annars kontakta om inte den ytterst ansvarige för svensk utrikespolitik? Enkelt och genialt.
Tänk vilka storverk vi skulle kunna uträtta om bara vi vuxna kunde arbeta mer tillsammans med barn. Tillsammans skulle vi få den starkaste lågan och finna de bästa lösningarna.
/Åsa Lancaster, Programkoordinator Sverige