När så äntligen regnet och blåsten avvikit från oss, ja då dök myggorna upp mer intima än någonsin och i till synes stort behov av vårt sällskap. Men det gjorde inget.
En vecka med Ung fadders monter på Öckerö (Hönökonferensen) är slut och så är även nattsvirandet för oss värvare på ett tag. Drygt tre timmars intensivt arbete på natten tar till slut ut sin rätt. Men ändå drevs vi till att i fyra nätter i sträck sätta oss i bilen och ge oss ut till vår monter vid Nimbuskyrkan för att stå där i både regn, blåst och myggsvärm. Nya spännande möten med människor och chansen att träffa någon som ville vara med och förändra världen var vår drivkraft. Och allt var väl värt bristen på sömn. Så många unga människor som insett att de klarar av att avstå från en pizza i månaden och i vissa fall mer än det, så många unga människor som har en längtan efter att åka ut som volontär någonstans i världen för att få vara med och med egen kraft göra skillnad.
Första kvällen på Nimbus hade vi en tillfällig monter inne på kyrktorget. Vår hemtrevliga utomhusmonter med soffor och lampor skulle komma dagen därpå. Vi hade knappt hunnit få iordning allt förrän det kom en tjej nästan småspringande fram till oss. ”Är det här man kan bli fadder?” frågade hon. Hon berättade för oss att hon dagen innan fyllt 18 år och att hon nu äntligen kunde bli Ung fadder utan en förälders påskrift. Bättre start på veckan kunde vi knappast fått.
Det är inte ute med världen, det finns hopp. Det är inspirerande att vara med i ett sådant här sammanhang och bli påmind om det. Påmind om att det finns människor som är beredda att dra sitt strå till stacken och vara med och göra skillnad.
Elin Östberg, värvare Ung fadder