Rockin’ all over the world…

Rockin all over the world

I lördags kväll satt jag som klistrad i soffan. Svt1 visade den brittiska spelfilmen och dramat ”När Harvey mötte Bob” från 2010, som handlar om den irländske kompositören, låtskrivaren och välgörenhetsidkaren Bob Geldof, sångare i The Boomtown Rats, som den 13 juli 1985 organiserade välgörenhetskonserten Live Aid. Syftet var att samla in pengar till svältkatastrofen i Etiopien. Det hela började med att Geldof sett en dokumentär av BBC på mitten av 80-talet från Etiopien och levnadsvillkoren där, och blev mycket illa berörd. Efter att sedan besökt landet och sett människors livsöden med egna ögon bestämde han sig för att göra det omöjliga.
 Uppemot 400 miljoner tittare i ca 60 länder världen över såg och hörde sändningen live. Och bidragen flödade in. Passande nog inledde Status Quo med låten ”Rockin’ all over the world”. Man kan nästan ta på stämningen, hur det måste varit att befinna sig där, just då. Det måste varit magiskt.


Det finns så många vardagshjältar i världen över idag som kämpar för en god sak. Jag vill ägna dem en tanke i detta inlägg! De som bevisar att ingenting är omöjligt. Bob Geldof är en av dem! Han lät hans hjärta styra, tillsammans med en driven och stark vilja, och lyckades också att träffa åskådarna och artisterna just i hjärtat med det han gjorde. För att få en bättre värld. Jag blev påmind om att jag faktiskt arbetar i en organisation med ambitionen att bidra till en bättre värld, ett steg i taget, varje dag. Och det gjorde mig riktigt stolt, om jag får erkänna.

 Vår egen hjälte hette Erik Nilsson. Gå gärna in på vår hemsida www.erikshjalpen.se/omerikshjalpen/historia och läs vilken framgångssaga han har lagt grunden för.


Nu undrar du säkert hur mycket som allmänheten skänkte under Live Aid-galan? Ca 1,2 miljarder kronor…
Åk tillbaka till sommaren 1985, och njut av ett par minuters fredagsmusik och var med mitt i öppningsögonblicket av Live Aid. Notera även hur mycket folk som faktiskt var där…

Underbara unga entusiater!!!

Jag vet, det är inte min tur att blogga, men jag kan inte låta blir! Jag måste bara skriva och berätta om alla fantastiska ansökningar jag läst den senaste tiden. Vi har haft en tjänst ute som gäller att vara informatör för Ung fadder i sommar. Och vi har fått in så otroligt många och inspirerande ansökningar. Mycket kompetenta ansökningar till alldeles för få platser. Och jag önskar att jag kunde stoppa allt detta engagemang i en bank och göra nått av det senare. Ni har så mycket som vi skulle ha nytta av!!!

Allt det här engagemanget har smittat av sig. Jag blir så glad – ja nästan rörd ibland – av alla som skriver att de vill berätta för fler om Ung fadder, att de vill göra något för att förändra världen.

En del av er gör det ju redan, enbart genom att VARA Ung fadder eller på nått annat sätt stötta Erikshjälpen, eller andra liknande bra organisationer. Så även om jag inte kan ge alla er jobbet som jag skulle vilja, så kan jag glädjas åt att ni finns där ute. Alla ni som KOMMER att göra den här världen till en bättre plats.

Tack för att ni finns!

Bland siffror och busungar…

Hennes röda regnkappa lyste i det gråa öststatskvarteret.  Jag såg henne hålla om sin storasyster och gå nöjd hem i regnet efter en bra dag på fritidscentret i Ungheney. Hon log, mumlade några hemlisar och kastade en snabb blick bakåt innan hon försvann bort i ovädret.

Som en del av vårt arbete med att kontinuerligt stärka våra lokala samarbetsorganisationer var jag och Thomas Wilhelmsson, Erikshjälpens revisor, för några veckor sedan i Moldavien. Under veckan diskuterade vi bland annat ekonomiska och administrativa rutiner och höll i ett seminarie om Erikshjälpens arbete med transparens. 

Viktigt men tråkigt kanske många av er som läser tycker. Otroligt intressant tycker jag. Särskilt i ett land som Moldavien. Läste nyligen i en rapport från UD att Center for Combating Economic Crimes and Corruption, (den moldaviska myndigheten som är tillsatt för att bekämpa korruption), själv varit föremål för en korruptionsskandal. Moldavien, som ofta nämns som Europas u-land, underlättar inte för företag att etablera sig genom den otroligt komplicerade byråkratin och de invecklade lagar som råder. Med ett virrvarr av regler och en korruptionsmyndighet som i detta fall får klart underkänt förstår vem som helst att landet står inför en stor utmaning om en långsiktig utveckling ska kunna äga rum.  Förändring behöver ske på många nivåer och det civila samhället bör vara experter i arbetet för transparens. 

Därför var jag i Moldavien denna regniga vårdag. Och just för att Erikshjälpen ser vikten av att på olika sätt arbeta med organisationsutveckling så skapas också den stabila grund som är förutsättningen för att kunna arbeta för barns rättigheter. Endast i några sekunder såg jag tjejen med den röda regnkappan. Men bilden av henne fanns kvar på näthinnan under hela veckan som en påminnelse om att det är hos henne och hennes kamrater som vi ser resultatet av arbetet.

Vi säljer en bättre värld

Visste du att du nås av 30 000 budskap om dagen? Från att du slår upp ögonen och sätter på frukost-TV till det att du kollar twitter och facebook en sista gång innan du går och lägger dig? Det här är ett av alla dessa 30 000 budskap, och jag har verkligen tur att du hittat hit och läst såhär långt! Vad fick dig att hitta vår blogg? Hur kommer det sig att du fortfarande läser och inte redan klickat vidare till nån annan sida med ett nytt budskap?

I tisdags och onsdags var jag och några andra kollegor som sysslar med kommunikation och insamling på ”Insamlingsforum” i Stockholm. Det är en konferens med massa föreläsningar, tips och idéer för oss som jobbar inom branschen och den anordnas av vår branschorganisation Frii. (www.frii.se)

En sak slog mig när jag satt där och lyssnade på föreläsningarna och såg mig om i lokalen: Det skulle kunnat handla om att kränga grejer. Om att optimera sina omkostnader, få ut sitt budskap och tjäna en massa pengar. MEN, det vi säljer är inte den senaste tekniken eller det senaste modet – vi säljer en bättre värld. Det vi har att erbjuda våra ”kunder” är möjligheten att vara med och förändra.

Vårt budskap är unikt. Men det är fortfarande ett av väldigt många. Och det är komplicerat. Tro mig, det är svårare att hitta på en bra annons för att sälja en bättre värld, än att göra en annons för nyaste androidtelefonen. Men att du fortfarande läser ger mig hopp. Tack!

Jag jobbar inte bara på Erikshjälpen… jag är mamma också.

Jag har jobbat på Erikshjälpen snart i fem år. Under den tiden har jag också blivit mamma för första gången. Och min relation till mitt jobb har förändrats. Som så många andra småbarnsföräldrar sitter jag på eftermiddagen med en tjurig tvååring som absolut inte vill äta sin middag utan mest kastar den omkring sig. Och som så många andra oroar jag mig; ”Får han i sig ordentligt? Han äter ju så dåligt! Nu är han förkyld IGEN, kan det vara nått fel? Hör så han hostar, han har väl inte fått lunginflammation?”

Sen blir det morgon, jag lämnar på dagis och åker till jobbet. Här möter jag berättelser från våra handläggare och bilder från våra projekt. Berättelser om föräldrar som måste låta sina barn somna hungriga för det finns inget att sätta på bordet. Berättelser om barn som inte har tillgång till rent vatten och blir sjuka hela tiden.

Det har alltid berört mig, men inte som nu. Tänk om mitt problem inte var att maten sprids i en skur på matbordet, på stolen och på golvet, utan om problemet var att jag inte hade någon mat att ge mitt barn. Tänk om jag inte kunde ringa barnakuten om det var illa ställt.

Missförstå mig inte, jag säger inte att man helt plötsligt fattar och greppar alla världens orättvisor bara för att man får barn. Men för mig har det liksom blivit mer verkligt. Och det känns ärligt talat ganska jobbigt ibland. Men samtidigt är det ju gott att känna att man faktiskt kan göra något för att även andra föräldrar ska kunna ha lyxen att låta maten kastas iväg av en upprorisk tvååring.

Bedrägeri, bistånd och ett skumt uttalande

Röda korsets pressekreterare Karin Tengby i kategorin vanskliga PR-manövrar:
”– Det är ett jättestort tapp. Det visar verkligen ett missnöje, men det här med bedrägeri är ganska vanligt i organisationer. Många väljer då att inte polisanmäla. Jag är stolt över att Röda Korset polisanmälde.”
Syfte: Vänd en negativ nyhet till något positivt. Budskap: Röda korset är de goda. Alla andra organisationer är skumma.
På Erikshjälpen känner vi inte igen påståendet att bedrägerier är vanliga och utgår ifrån att alla bedrägerier polisanmäls! Om en organisation utsätts för ett brott borde det naturliga vara att medlemmarna sluter upp kring sin organisation och ledning. Röda korset måste nog våga fråga sig vilka andra faktorer som påverkat medlemmarnas förtroende.
Det enda som fungerar för att bygga upp och behålla ett långsiktigt förtroende är att vara öppen och transparent. Hör gärna av er om ni har frågor om vår generalsekreterares lön, styrelsearvoden, m.m!
Vi önskar Röda korset allt gott och hoppas att de kan gå stärkta ur denna svåra situation. De behövs! Sanningen bakom den debatt som ibland rasar kring bistånd i allmänhet och enskilda organisationers insatser i synnerhet är att det inte finns en enkel formel för hur man skapar utveckling och ger humanitärt stöd. Länder som brottas med fattigdom måste själva ta initiativ för att stimulera ekonomisk tillväxt och bygga hållbara demokratier där mänskliga rättigheter respekteras. För att detta ska hända behöver den rika världen avskaffa handelshinder och överväga skuldlättnader. Även om fattigdomen inte kan utrotas med bistånd så kan t.ex. bilaterala insatser till stöd för infrastruktursatsningar som t.ex. vägbyggen ge nycklar till tillväxt, så länge man inte gör mottagarlandet beroende av bistånd genom att göra biståndet till en självklar del av statens intäkter. Erikshjälpen och andra organisationer gör inte anspråk på att själva kunna utrota fattigdomen. Men, genom vårt stöd till enskilda individers utbildning och försörjning, många gånger de fattigaste av de fattiga, och till uppbyggnaden av ett civilt samhälle med föreningar och organisationer, så hjälper vi till att bygga demokrati underifrån och rustar människor att kunna bidra till och utnyttja tillväxten som både medborgare och konsumenter. I många fall är dessutom insatserna som Erikshjälpen och Röda korset gör av direkt livräddande natur.
Röda korset behövs. Och Erikshjälpen. Och ditt engagemang. Gå inte på medias förenklade rapportering. Det går att förändra världen. Men det tar tid.

Att använda statistik på rätt sätt…

Under de senaste veckorna har vi på internationella avdelningen arbetat med att ta fram nya landstrategier för våra respektive ansvarsområden. Detta för att bättre kunna överblicka och verka för långsiktig och strategisk utveckling tillsammans med våra partnerorganisationer.

Förutom att fundera över och analysera våra partnerorganisationers förmågor och möjligheter under kommande år har vi även tittat på den allmänna situationen i landet. Vilket när man sitter på andra sidan jorden ganska snabbt leder in i en djungel av statistik och långa rapporter. Det som genast slår mig är hur otroligt sorglig bild man får av de afrikanska länderna om man bara utgår från den statistik som finns tillgänglig. Till exempel är det så att medan bara tre av 1000 barn i Sverige avlider innan fem års ålder så har man i Mocambique en situation där 130 av 1000 barn inte lever till sin femårsdag. Man kan inte låta bli att slås av vilken fruktansvärt orättvis värld vi lever i…

Men är situationen så hopplös som det kan kännas när vi tittar på statistiken? Det finns faktiskt statistiker såsom Hans Rosling som väljer att se på statistik på ett annat sätt. Via projektet Gapminder tycker jag att han företräder en väldigt positiv syn på statistik. Istället för att bara fokusera på hur situationen är nu så försöker Gapminder även visa att världen faktiskt kan och håller på att förändras.

För att inte tappa sugen mitt i all negativ statistik skulle jag därför vilja råda er att titta på filmen som ligger som en länk nedan. Den förvränger inte statistiken men hjälper oss att inte bara fastna i hopplöshet inför framtiden.

Hans Rosling, Gapminder. ”200 länder, 200 år, 4 minuter”
Fortsätt gärna diskussionen angående statistik och utvecklingen i världen i stugorna eller via våra kommentarsfält nedan.

Nattvandring i Masakas slum

Det närmar sig midnatt den 9 april och vi ska ut på gatorna och se till våra gatubarn. Var sover de, var håller de till efter mörkrets inbrott?

Vi åker till Masakas slum “Nyendo”, till den lokala polisstationen. Får eskort av två polismän när vi ger oss iväg. Strömavbrottet gör natten ännu mörkare. Ficklampor vore ju bra konstaterar vi, då vi tafatt lyser oss fram men mobiler. Socialarbetaren Richard berättar att det är extra kyligt denna tid på året, då regnperioden är kommen. Själv har han tagit på sig tre jackor. Kan väl inte riktigt hålla med om kylan, då jag tar av mig mössan och knäpper upp regnjackan.

Det smäller till, ett skrik och ett gatubarn springer förbi i ett rasande tempo, försvinner när han omfamnas av natten.

Och så, på en veranda, inklämd mellan staplar av tegelsten, ett sovande barn. Vi väcker honom försiktigt och hör oss för hur det står till. Visar sig vara ett av våra centerbarn, och vi uppmanar honom att fortsätta komma dit.

Lite längre bort i en korsning står en container vid sidan av vägen. Fem barn ligger inklämda under den stora kolossen till skydd mot regn och kyla. Några av dem bara iklädda t-shirts. De har lagt sig i fosterställning med t-shirten som en sovsäck runt sig. Vi pratar med dem, yrvakna kommer de fram ur sitt gömställe. Några av dem är nya på gatan. Vi berättar om C.R.O (Child Restoration Outreach) och centret som vi har. Uppmuntrar dem att komma till oss. Nattpatrullen fortsätter, hittar ett par barn till. Många barn har inte lagt sig än och vi bestämmer oss för att återvänta hem. Till säng och täcke. Verkligheten rakt i ansiktet…

Johannes Norberg
Praktikant på Child Restoration Outreach, Uganda.

Givarna och kunderna är våra bästa vänner!

Att vårda våra givare är väldigt viktigt. Lika viktigt som att vårda en vanlig relation till någon som står en nära. Det behöver inte vara så avancerat,  ett leende och en trevlig attityd räcker långt och kan göra hela dagen för en givare- och även oss som jobbar här!

På Erikshjälpen i Holsby är vi väldigt måna om detta. Att lyfta luren och ta kontakt med en Månadsgivare, Fadder eller Ung Fadder är att visa att givaren är viktig för Erikshjälpen som organisation. Att vi tar oss tid och bryr oss, att vi finns nära till hands. Det är vi stolta över att kunna göra.

Jag sitter mycket i samtal med olika givare varje dag, och det jag har erfarit är att våra givare känner sig väldigt uppskattade och viktiga, de tackar för att man ringer dem och säger ett glatt ”hejdå!” innan man lägger på luren, och det känns bra. Det kan vara så enkelt att bara vara trevlig och le när man pratar i telefon- för det hörs på andra sidan luren. Då får man en härlig känsla när man ringer till oss!

Många som jag talat med blir väldigt positivt överraskade när jag ringer till dem. Ibland passar det mindre bra såklart, men ofta känner man sig sedd och blir glad för att vi tar oss tid att ringa. Den personliga kontakten är otroligt värdefull. Det är så vi knyter starka band med våra givare!

Det som är mest positivt av allt är att det är vi själva, som finns på plats och arbetar inom organisationen som ringer upp givarna. Det skapar trygghet. Då vet givaren att den här personen kan jag lita på. Att vi finns nära, helt enkelt.

Ring oss gärna om ni har frågor och funderingar. Vi svarar mer än gärna!

Bistånd –om barnen får bestämma!

Nyligen genomförde Nickelodeon en undersökning där ca 1000 svenska barn i åldrarna 6-14 år fick välja vilka politiska frågor som är viktigast att prioritera. Högst upp på listan hamnade  ”Se till så att fler barn och ungdomar i fattiga länder ska må bättre och gå i skolan.”  Hela 29,7% av barnen i undersökningen ansåg att denna fråga var viktigast.

I ett försök att förklara för min 2-åriga dotter vad mamma gör hela dagarna på jobbet pratade jag om vad det innebär att vara barn och fattig. Jag kan väl erkänna att jag inte gick in i detta samtal med så stora förhoppningar. Trots allt så är det ”MIN!-åldern” som hägrar just nu. Men så fel jag hade. Min dotter visade en överraskande sida med djup inlevelse i dessa barns vardag. Flera dagar efteråt kom hon bekymrad till mig och frågade. ”Fattiga barnen hungriga i magen?” Hon undrade om det fortfarande var så. Är de fortfarande hungriga? Har de fortfarande inte hittat sin mamma och pappa? Får de fortfarande inte leka? Hon kan än i dag komma med stora allvarliga ögon och ställa frågan till mig. Jag har tonat ner snacket om dessa barn lite nu, vill ju inte att min lilla tjej ska få magsår innan treårsdagen.

Däremot har jag funderat mycket på att vi vuxna faktiskt har ett ansvar att förklara för barn varför det är viktigt att bry sig om människor i andra länder. Hur gör vi det på ett inspirerande pedagogiskt sätt? Hur kan vi vuxna inte bara prata utan även visa konkret hur man gör för att påverka orättvisor? För är det någonting man lär sig fort som förälder så är det att barn aldrig gör som man säger utan bara som man själv gör. Men i min fixering av hur vi vuxna har ansvar att förmedla solidaritet och engagemang har jag gått förbi några av de viktigaste inspiratörerna. För är det inte ofta just barnen som visar oss vuxna hur man arbetar för förändring? Är det inte barnen som är snabbast att gräva ner stridsyxan eller ställa den klämmande frågan varför du väljer att köpa chokladen som inte är rättvis?

Min bild av den bortskämda svenska ungen bleknar. Högst upp i Nickelodeons undersökning står barn som lever i fattigdom och betydligt längre ner hamnar punkten. ”Se till så att mammor och pappor [i Sverige]får mer pengar(barnbidrag)…”.

http://feed.ne.cision.com/wpyfs/00/00/00/00/00/14/33/C3/wkr0001.pdf