Katastrofer, politik och behovet av en ny förståelse

Hungerkatastrofen på Afrikas Horn har åter gett oss bilder och rapportering av Afrika som ett svältande barn som vi ska rädda. Bilderna skymmer de framsteg som gjorts. (DN debatt 110812) Orsakerna till svälten är politiska men effekterna är humanitära resonerar man vidare i samma utomordentliga debattartikel av Göransson/Bäcklander.

Jag förbereder just nu en resa till Afrikas Horn för att följa upp Erikshjälpens humanitära insatser i nordöstra Kenya; se, lyssna, besöka flyktingläger och förhoppningsvis förstå lite mer och bättre. I ett akut läge, när människor håller på att ”drunkna” frågar vi rimligtvis inte efter orsakerna innan vi räddar de nödställda. En självklarhet för de flesta. En annan självklarhet är att förebygga olyckor och katastrofer, en omöjlighet om vi inte har någon uppfattning om orsakerna!

I det Nya Afrika finns idag de snabbast växande ekonomierna i världen, en växande och medveten medelklass. Katastrofer, handlingskraft, konflikter, tillväxt, kaos och framtidstro samexisterar i det afrikanska landskapet. Afrika är självklart inget svältande barn som skall räddas. Vi lever tillsammans och existerar i förhållande till varandra.

Makt, extremism, korruption och ojämlik resursfördelning har genom hela världshistorien lagt krokben för utveckling och välfärd, de svaga och utsatta drabbas hårdast. Som exempel drabbade den senaste globala finanskrisen afrikanska länder hårdast med försämrade försörjningsmöjligheter för miljontals människor, trots att de inte på något sätt bidragit till krisen. De afrikanska samhällena har inte den buffert som de rikare länderna har. De fick inte det stöd som de mest utsatta rika länderna gav varandra. De fattiga länderna sveks återigen. (DN debatt 110812)

Det ordas allt mer om Behovet av En ny Förståelse, från ett gräsrots- och folkrörelseperspektiv. Förutsättningarna för politik har förändrats. Komplexa globala samband som gränsöverskridande miljöproblem, begränsade resurser och fattigdom kräver globala åtgärder och lösningar. Hur vidgar vi vårt solidariska ansvar att omfatta alla människor på jorden? (Bäckstrand, Olsson, Tengström)

Vad kan vi göra? Vad kan Erikshjälpen göra? Utöver de självklara humanitära insatserna? Jag tror på ett långsiktigt folkrörelse- och påverkansarbete där vi engagerar oss i nätverk och allianser i olika delar av världen. För Erikshjälpens del handlar det om barns självklara rättigheter i världen. Visst handlar det om politik? För vårt långsiktiga förändringsarbete, på plats i Afrika idag, i Småland, i Sverige, på Afrikas Horn, tror jag på kunskapsutveckling, vilket för mig innebär en ökad förståelse för vår omvärld – för att klara av att hantera omvärlden – för att påverka. För ett bättre liv!