Som boende i Jönköping har jag under senaste 1,5 åren lärt känna vägsträckan Jönköping – Holsbybrunn väldigt väl. Faktum är att jag nu kört vägen så många gånger att min hjärna selekterar bort en väldig massa intryck. Utan att på något sätt vara sömnig eller extremt trött kan jag ibland komma på mig själv med att till exempel inte kunna komma på om det regnade när jag åkte genom Nässjö. Jag menar att min avsaknad av tydliga minnen och intryck från resan inte alls tyder på okoncentration, menar att det istället handlar om att jag undermedvetet selekterar bort intryck eftersom allt är som vanligt…
Idag har jag funderat på om det finns en risk att vi gör på samma sätt när vi hör om situationen i utvecklingsländerna. Vi läser om krig, torka, diktatorer, korruption, översvämningar och massvis med andra olyckor varje dag. Till slut finns det en risk att vi ser detta som normalt och därmed glömmer bort att människor faktiskt lever sina liv mitt bland alla dessa rubriker.
Vi får aldrig vänja oss vid att människor lever under sådana omständigheter.