Under de senaste 4-5 månaderna har vi haft praktikanter på plats i 5 av våra projekt i Uganda och Kenya. Syftet med Erikshjälpens praktikantprogram är att stärka intresset för utvecklingsfrågor genom att ge unga möjlighet till erfarenhet av bistånd bland våra partnerorganisationer. Färskt hemkomna har jag nu börjat välkomna praktikanterna till Sverige och mött upp dem på vårt huvudkontor här i Holsbybrunn, utanför Vetlanda, för ett hemkomstsamtal. Vi samtalar om utmaningar och kulturkrockar de varit med om och vilka intryck de tror kommer bestå.
Det är sällan som praktikanterna nämner att den enkla levnadsstil som de fått vänja sig vid varit själva utmaningen. Att inte ha tillgång till kylskåp och dusch, att tvätta kläder för hand och kissa i ett hål i marken är aldrig det som praktikanterna nämner är direkt svårt. Några loppbesök i sängkläderna då och då vänjer man sig lixom vid. Det är ju inte avsaknaden av lyx som är grunddefinitionen av fattigdom. Men att förbereda sig på hur det är att faktiskt möta fattigdom på nära håll, och att efter att ha levt med den verkligheten runt knuten så länge plötsligt åka ”hem” igen, det är det som är den stora utmaningen. Under flera månaders tid har du mött barn som vid tidig ålder fått lära sig gatans tuffa överlevnadsregler, sett hur HIV river sönder en hel familj, kanske upplevt hur torka och en misslyckad skörd lägger hungern som en kvävande tjock filt över ett helt område och mött unga tjejer som flytt från sin man de tvingades att gifta sig med när de var nio år. Själv åker man hem, men alla människor man lärt känna är kvar. Som en av våra praktikanter beskrev det ”Varför ska jag ha den möjligheten att bara kunna fly iväg över hav och land?” Du besitter förmånen att när som helst genom några enkla klick vid datorn beställa flygbiljetten hem, medans dina nya vänner även i morgon kommer vakna upp och aktivt behöva kämpa för sin överlevnad och sina rättigheter.
Det är en märklig känsla att vandra på Svensk mark igen. Fysiskt är man ju tillbaka i gamla trygga Norden, men i tanken är man fortfarande kvar i det man kallat för ”hem” de senaste månaderna. Och samtidigt har man rädslan. Rädslan för att snabbt sugas in igen i gamla enkelspåriga tankebanor och glömma bort de nya perspektiven på fattigdom man fått uppleva.
Väl hemma igen börjar nu praktikanternas informationsuppdrag i Sverige. Genom att på olika sätt dela det de varit med om och sina nya reflektioner kring frågor om utveckling kan de göra något konkret på hemmaplan. Så håll utkik i sommar och höst efter föreläsningar, filmvisningar, fotoutställningar och konserter!
Bild: Johannes Norberg, praktikant Uganda, Masaka
Ansöker till praktik genom Erikshjälpen inför 2012 gör du på vår hemsida