Ibland säger vi, när något hemskt inträffar, att marken rämnar under våra fötter. Tänk när den gör det på riktigt! Samma år som jag började arbeta på Erikshjälpen, 2006, började arbetet med de flyttbara skolorna i Bangladesh. Det var det första projektet som riktigt grep tag i mig. Bara hela platsen där arbetet ägde rum […]
Författararkiv:Rosemarie Engblom
Genom sig själv känner man inte andra
Just nu sitter jag och försöker tänka ut hur alla ni som är givare eller bara intresserade av Erikshjälpen tänker. Jag arbetar med att göra om vår gåvobutik. Hur ska den vara utformad för att ni ska hitta det ni söker? På vilket sätt ska man kunna ge och vad vill man göra med sin […]
Ballonglek för tryggare barn
I dag på morgonen hade hela personalen här på bygget en genomgång av vår Child Protection Policy (kommer inom kort att ligga på hemsidan) som antagits här i början på året. Med den hoppas vi bli ännu tydligare med hur vi arbetar för barns bästa på alla sätt, och framför allt hur vi jobbar för […]
Gör fler rädda-världen-låtar
För någon vecka sen kom en låt på besök i min hjärna, som inte hälsat på sen nittiotalet; Manic Street Preachers – ”If You Tolerate This Your Children Will Be Next”. Fritt översatt ”om ni tolererar det här är det era barn som drabbas härnäst”. Sen dess har låten inte lämnat mig i fred. Den […]
På ett smutsigt golv i en grotta
Jag hörde en berättelse som grep tag i mig. Det var visst ganska länge sen nu, men det skulle lika gärna kunna hänt i dag i något av alla de länder där vi arbetar för barns bästa. De flesta barn i världen föds inte som vi på ett sjukhus eller ens i ett hem. I […]
Dopp i grytan för Afrikas horn
Raska fötter springa tripp ,tripp, tripp. Alla har så bråttom klipp, klipp, klipp. Allt tidigare skyltas julen i våra varuhus. Och allt tidigare måste vi som arbetar med marknadsföring och kommunikation planera för våra julkampanjer. Det känns lite konstigt att redan strax efter semestern ha möten om vad vi vill belysa för projekt i år, […]
Ont om äppelträd i Afrika
Det var vid den här tiden på hösten, för några år sen nu, som en av våra samarbetspartners besökte oss här på huvudkontoret mitt i Småland. Vid en rundtur i centralorten utbrast hon:
– Men varför tar ni inte vara på alla äpplen! De ligger ju bara och ruttnar i trädgårdarna!
Vilket lok är du?
”Snälla stora lok, hjälp oss att komma över bergen, annars får inte barnen sina leksaker och då blir de så ledsna! ” Men alla har de undanflykter. Ett är för fint, det drar bara fina restaurangvagnar och sovkupéer och vägrar beblanda sig med leksakerna. Ett annat är för viktigt och drar bara viktiga saker åt vuxna människor. Ett tredje är så trött så trött. Och så åker de vidare och clownen ropar uppmuntrande till de andra: ”Det där är väl inte det enda loket i världen.”
Samtidigt dör människor av hunger
Mina tankar finns självklart hos alla som drabbats och jag frågar mig, som alla ni andra; hur kan något sådant som nu hänt i Norge, kunna hända? Samtidigt finns mina tankar kvar hos människorna på Afrikas horn. I nyhetsrapporteringarna är svältkatastrofen där nu bara ett kort inslag. Jag har själv jobbat som journalist och det […]
Nästa uppslag var recept
Jag satt i utemöblerna hos min svärmor häromdagen och bläddrade i en tidning. En bit in i tidningen kom flera artiklar på temat barnfattigdom i Sverige. En fråga som dryftats mycket den senaste tiden och som de flesta av oss nog känner berör oss mycket. ”Vad bra att den här tidningen lyfter det här samhällsproblemet”, […]