Jag hörde en berättelse som grep tag i mig. Det var visst ganska länge sen nu, men det skulle lika gärna kunna hänt i dag i något av alla de länder där vi arbetar för barns bästa.
De flesta barn i världen föds inte som vi på ett sjukhus eller ens i ett hem. I Laos där vi arbetar är det vanligt att kvinnan måste gå ut själv i skogen och föda sitt barn ensam. Den här berättelsen som jag hörde handlar också om ett barn som föddes, på ett smutsigt golv i en grotta. Mamman och pappan var i alla fall tillsammans, men barnet var utomäktenskapligt och i den kultur där den lilla familjen levde var det minst sagt något man såg snett på. Och på grund av andra kulturella betingelser fick familjen fly hals över huvud redan när barnet var mycket litet. Det kan inte varit lätt för det barnet att växa upp! Ändå kom det barnet att kallas Kungars Kung. Han hade människor runt omkring honom som trodde på honom, på hans vision och på hans dröm. Och även om människor tror eller inte tror på honom i dag så är många överens om att han funnits, gjort och sagt många bra saker. Kanske till och med förändrat världen en smula, i alla fall för många människor.
Erikshjälpen har en kristen värdegrund. Vi tror att alla barn som föds, oavsett hudfärg, religion, kön eller sociala och ekonomiska förutsättningar, är lika mycket värda. Vi tror att barns drömmar kan förändra världen, om de har människor runt dem som tror på dem och stöttar dem.
Om vi bortser från allt vad religion heter; visst måste det väl ändå vara bra för en biståndsorganisation som har barnen i fokus att hämta inspiration från det lilla barnet som föddes på det smutsiga golvet och som menade att den minste ska bli den störste?