Vilket lok är du?

I går kväll läste jag en saga för min 2-åring. ”Det lilla blå loket.” Den handlar om ett tåg som ska till barnen på andra sidan bergen med leksaker, djur, frukt, godis och en clown. Men så stannar plötsligt loket och leksakerna och djuren försöker förmå andra lok att dra dem över bergen. Det ena loket efter det andra kommer längs rälsen.

”Snälla stora lok, hjälp oss att komma över bergen, annars får inte barnen sina leksaker och då blir de så ledsna! ” Men alla har de undanflykter. Ett är för fint, det drar bara fina restaurangvagnar och sovkupéer och vägrar beblanda sig med leksakerna. Ett annat är för viktigt och drar bara viktiga saker åt vuxna människor. Ett tredje är så trött så trött. Och så åker de vidare och clownen ropar uppmuntrande till de andra: ”Det där är väl inte det enda loket i världen.”

Så till sist kommer det lilla blå loket som inte är så starkt men som ändå försöker – och lyckas dra vagnarna med leksaker till barnen på andra sidan bergen.
Jag fick läsa sagan tre gånger så jag hann reflektera lite – vilket lok är jag? Vilka undanflykter kommer jag med när människor ber mig om hjälp? Inte min business, orkar inte?

Och så ibland, när vi väl försöker, märker vi att vi faktiskt orkar mer än vad vi tror.