Det var vad vår kollega sa vid kaffebordet och vi andra brast ut i skratt. Han syftade på hur alla ”gör om” sig eller ”fixar till” sig, med fettsugningar, ansiktslyftningar, hårimplantat och så vidare. Och sa med glimten i ögat att vi nog kommer att bli ”den sista fula generationen”.
Även om det var sagt som ett skämt, fick det mig att tänka på vilka signaler vi sänder ut till våra barn idag. Att de duger som de är? Hur påverkar vi våra barns självkänsla?
Jag hörde talas om en mamma som nyligen fixat till brösten med silicon. Hon beklagade sig sedan över att hon inte förstod att hennes tonårsdotter hade så dålig självkänsla. Kanske är det inte bara vad vi säger som spelar in utan minst lika mycket hur vi gör?
På skolgården ser man små prinsar och prinsessor, med ballerinakjolar, dyra märkeskläder och matchande strumpor och läppstift. Det är inte ovanligt att höra barn som säger ”filma mig nu” och ”nej, det där får du ta bort, filma när jag gör så här istället”. Vi tänker inte på det, men det ”perfekta” smyger sig allt närmre på oss och längre ner i åldrarna.
På Instagram går det smidigt att redigera bilden, lägga på filter och förvanska. Det är ju samtidigt lite det som är grejen. Så vanligt att man nu börjar se ”OBS bilden har inget filter”, eftersom man tar för givet att det är förskönat på nåt vis.
Vi photoshoppar foton, tar bort och lägger till och skriver mycket om våra framgångar i de sociala medierna.
Det är en ny sorts utsatthet vi står inför. Vår generation skapar inte bara press på oss själva och varandra, utan framför allt på våra barn. Jag vet att jag själv inte är oskyldig och jag tror samtidigt att vi som föräldrar spelar en mycket större roll i vilken självkänsla våra barn får än vi tror. Är bara det perfekta gott nog?
Erikshjälpen, tillsammans med ALM 42 turnerar nu runt i flera av södra Sveriges förskolor och skolor med temat ”Alla barn är viktiga”. Det är en satsning för att berätta om alla barns värde och att barnen ska känna till sina rättigheter och vad det betyder i vardagen.
Alla barn är viktiga! Och jag vill nog även lägga till, att alla barn duger som de är, men det är vi vuxna som sätter standarden och bär ansvaret!
Hanna Blixt