Under sommarens Friidrotts-VM i Moskva fick Emma Green-Tregaros naglar mycket uppmärksamhet. Jag delar Emmas åsikt angående hbt-lagarna i Ryssland och blev glad över uppmärksamheten som aktionen gav. Detta inlägg handlar dock inte om Emmas naglar, jag tänkte istället fokusera på historien om Peter Norman.
Australiensaren Peter Norman tog en överraskande silvermedalj vid Mexiko-OS 1968. Strax innan prisutdelningen berättade Tommie Smith och John Carlos att de planerade en aktion mot rasism. Under nationalsången skulle de båda sträcka en handskbeklädd knuten näve mot skyn för att visa sitt stöd för Black Power rörelsen. Det fanns dock ett problem, Carlos hade glömt sina svarta handskar i OS-byn. Peter Norman föreslog att de skulle ta en handske var och själv lånade han en protest badge för att visa sitt stöd. Bilderna från prispallen har blivit berömda och Tommie Smith och John Carlos har blivit symboler för kampen mot rasism.
Men vad hände då med Peter Norman som också spelade en väsentlig roll i aktionen?
Han hade slagit australienskt rekord och vunnit ett silver, men i ett segregerat hemland sågs han som en förrädare. I Australien tystades historien ner och Normans bedrift glömdes bort, fyra år senare kvalificerade han sig för ytterligare ett OS men fick inte åka. Även på internationell nivå glömdes Norman bort, när ett monument över aktionen restes 2005 var han till och med borttagen från prispallen…
Efter att ha kämpat med depressioner och alkoholism dog Peter Norman 64 år gammal 2006. Vid begravningen bars kistan av de två amerikanerna Tommie Smith och John Carlos som rest över hela jordklotet för att visa sin respekt.
Många av vår världs hjältar är bortglömda, men likväl hjältar!
Under Friidrotts-VM läste jag en av Ronnie Sandahls krönikor i Aftonbladet som ligger till grund för detta inlägg. Klicka på länken nedan om du vill se den berömda bilden och läsa hela krönikan från Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article17322059.ab