”Innan floden tar oss” heter en bok jag håller på att läsa just nu. Den handlar om Sofia, som fått jobb som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka, Bangladesh, dit hon åker med sin man och deras två små barn. Både för att hon längtar efter att förändra – och för att hon vill göra karriär.
Boken handlar också om systrarna Nazrin och Mina, som inte vill giftas bort utan rymmer från sin hemby för att försöka överleva och tjäna pengar i Dhaka.
”Innan floden tar oss” handlar om bistånd och globalisering. Den handlar om livet i Bangladesh, klassklyftor, korruption, små, lokala hjälporganisationer som kämpar i motvind och festande diplomater. Med boken vill författaren Helena Thorfinn bland annat visa att allt inte är svart eller vitt. Hon ger verkligen inga enkla svar på saker och ting – och väcker en hel massa frågor och tankar hos mig:
Går det att förändra världen? Är det ens någon idé att försöka? Hur hjälper man bäst? Väljer många biståndsorganisationer att hellre jobba med sådant som ger snabba resultat och är lätt att kommunicera än att jobba inom svårare områden? Kan det någonsin finnas skäl att se mellan fingrarna på korruption? Vad ska stå i centrum, mänskliga rättigheter eller ekonomisk tillväxt? Är det okej att handla på H&M? Vad är många diplomater för typer, egentligen? Och så vidare….
Läsvärd, tycker jag, så läs!