Under en bilresa lyssnade jag till radioprogrammet Junior. Man samtalade om en undersökning som SR gjort angående varför barn slutar idrotta. Redan i väldigt tidig ålder händer det spelare delas in i A- och B-lag för att satsa mot elitnivå. En intervjuad uttryckte att detta skedde när han var nio år och att han då tappade han lusten att vara med, eftersom han inte kände sig värdefull.
Det finns många sammanhang där vi kan uppleva att alla människor inte är lika mycket värda. Under julhelgen – då det funnits gott om tid att läsa och lyssna till nyheter – har jag stött på många olika händelser, insändare och artiklar som fått mig att fundera kring människovärdet. Det har fått mig att både känna förtvivlan men också hopp om att en förändring är möjlig genom att du och jag ser, blir medvetna och agerar.
I en insändare från en insatt samhällsdebattör läste jag följande:
Enligt forskningen finns det starkt samband mellan skolresultat och klasskillnader i samhället. Det har visat sig att dödligheten hos barn i familjer där man tagit emot socialbidrag är dubbelt så stor jämfört med barn i välbärgade familjer. I USA finns en studie som ger en bild av hur klasskillnaderna påverkar ens position i samhället; ”lika ofta som välbeställda collegeavhoppare är kvar i samhällstoppen, lika ofta blir sådana som klarar utbildningen men har fattiga föräldrar kvar på botten”.
För att ändra på detta måste alla, oavsett politisk åskådning, förstå att det finns klasskillnader som påverkar värderingar av människor som bättre och sämre, fortsätter insändarskribenten.
Hur ska vi kunna vara med och bryta detta mönster så att alla får en ärlig chans utifrån vem varje person är och inte utifrån hens socioekonomiska bakgrund? Det är en fråga jag ställer mig och som vi på Erikshjälpen genom flera av våra Sverigeprojekt vill arbeta för.
Genom att vi fått tiggare på våra gator och torg kan inte livets A- och B-lag döljas för någon. Vi blir påminda om att alla inte har samma förutsättningar. Detta har engagerat många och synts mycket i media. Det finns inga enkla lösningar på hur situationen för tiggarna ska lösas och åsikterna om vad som bör göras går isär. Det är många som vill göra en insats men hur gör vi det på bästa sätt?
Erikshjälpen deltar under våren i regionskonferenser på flera platser i Sverige, som handlar om de tiggande romernas situation. Temat är ”Värdighet här och förändring där”.
Jag har genom mitt arbete i Erikshjälpen, som är en barnrättsorganisation, mött många goda exempel på hur olika aktörer, och då inte minst inom idrotten, vill ge stöd till barn- och ungdomar så att de ska få samma möjligheter trots olika bakgrund och förutsättningar. Det är en stor förmån att få vara med och arbeta för detta. Det fyller mig med positiv förväntan och hopp trots allt destruktivt och förnedrande som händer i delar av samhället.
Livet är inte rättvist och olika förutsättningar kommer alltid att finnas men det minsta vi kan göra – både du och jag – är att kämpa för är att alla ska bemötas med värdighet och respekt!
Birgitta Johansson
Programkoordinator Sverige