Frågan kommer från en vitrysk journalist som rapporterar från den nyss avslutade festivalen i Minsk, för och med barn med olika slag av funktionshinder. Den årliga festivalen arrangeras av vår lokala samarbetspartner i Vitryssland, World Without Borders (WWB). En del av WWB’s arbete handlar om insatser på olika nivåer för att stärka funktionshindrade barns rättigheter i det vitryska samhället, bland annat i samarbete med landets socialministerium. Arbetet sker med och genom nio stora statliga institutioner där barnens och ungdomarnas rättigheter har kränkts å det grövsta under åren som ligger bakom; isolerats, gömts undan, misshandlats, fråntagits möjligheter till utbildning o.s.v. För en stor del av barnen handlar det om ”minimala” funktionshinder; t ex en hand eller fot som inte fungerar som den ska.

 

Efter år av idogt arbete på alla nivåer i samhället, bland annat genom WWB’s/Erikshjälpens & partners arbete, märks förändrade attityder gentemot barn och ungdomar med funktionshinder. Barnen och ungdomarna som uppträder på festivalen utstrålar stolthet; vackra, uppklädda och proffsiga. Alla konstarter samsas på scenen; dans, sång, musik och teater. En flicka som konstant legat i en säng under hela sin uppväxt dansar på scenen i takt med musik och dansgrupp. I strålkastarljuset och som stjärnor för en dag, synliggjorda, värdiga! Jag sitter i juryn tillsammans med ansvarig från socialministeriet, ”expert” från Minsk filharmoniker, representant från grannlandet Polen samt direktor för WWB. När konserten har börjat och strålkastarna tänts inser jag att detta inte är något rutinuppdrag, känner en oerhörd vördnad och respekt för uppdraget och för barnen och ungdomarna på scenen. Kanske är detta mitt livs viktigaste uppdrag? Om jag fick bestämma skulle jag kröna dem till kungar och presidenter, inte minst med tanke på att det – som bekant –  finns behov av förnyelse i det vitryska ledarskapet!

 

Behöver barnen i ”Afrika” fullvärdig kost och rent vatten? Behöver ungdomar med funktionshinder i Vitryssland dansa och sjunga? Frågor är nästa alltid bättre än svar. Frågorna leder till ny förståelse och öppningar. För några år sedan ställdes inga frågor, då handlade det mest om svar.  

 

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *