Kära Tandläkare,
Det var trevligt att ses igen häromdagen och jag är såklart lättad att du inte hittade något fel på mina tänder. När det nu inte finns några tänder att laga dröjer det nog ganska länge innan vi ses igen. Därför fortsätter jag brevledes den intressanta diskussionen som vi nätt och jämnt hann börja innan fluoret var pålagt och klart.
Väldigt roligt att du också lyssnar på Konflikt i P1. Det ledde oss ju snabbt in på viktigare frågor än novembermörkret, som att så många unga människor ger sig av från Mali och andra västafrikanska länder på den livsfarliga resan mot Europa. Jag hade så gärna velat prata mer om vad den där experten som du hört i Konflikt sa: Att ekonomiskt bistånd inte kan motverka flyktingströmmarna. Vi har ju redan testat där det med bistånd utan större resultat, tyckte experten. Just då hade jag för många slangar och sugar i munnen för att kunna svara. Mellan sköljningarna hann jag väl säga något om att bistånd självklart inte är enda lösningen, och att det också krävs att interna problem som korruption bekämpas. Men jag fick aldrig sagt att mycket av dagens bistånd faktiskt handlar just om att motverka korruption och andra former av maktmissbruk.
Visst är det sant att mycket av det som har gjorts inom biståndet tidigare har varit ineffektivt och i värsta fall motverkat långsiktig utveckling. Men vi lär hela tiden av våra misstag. Att arbeta med internationellt utvecklingssamarbete (som vi helst kallar det) är ett ständigt forskningsarbete där vi hela tiden måste söka nya och bättre lösningar på de många utmaningar som finns, och ofta snabbt förändras, i världens utvecklingsländer. Kanske kommer vi i morgon att le åt en del av de lösningar som vi tror på inom utvecklingssamarbetet i dag, precis som vi skrattar åt klassiska exempel på tabbar i det förgångna. Som att skicka elektronisk utrustning till kliniker i områden utan elförsörjning. Men eftersom våra arbetssätt hela tiden utvecklas kan vi inte döma ut dagens utvecklingssamarbete på grund av tidigare misstag. Målet är självklart att det en dag inte längre ska behövas stöd utifrån, utan att varje land ska kunna stå på egna ben och kunna erbjuda sina medborgare goda framtidsutsikter (och god tandvård också för den delen). Det finns ingen mirakelmedicin men det krävs många goda krafter som tillsammans drar åt samma håll. Inte en hand som ger och en annan som tar (eller exporterar vapen) som i dag.
Vi hann aldrig fördjupa oss i det där jag sa om att Afrikas länder och folk måste få en mycket större del av inkomsterna från sina egna naturresurser. Nästa gång vi ses ser jag fram emot att berätta mer om hur Afrika faktiskt finansierar utvecklingen i resten av världen. Långt större belopp än det som vi i den rika, privilegierade världen betalar i bistånd går i andra riktningen, från Afrikas folk till oss. Det är bland annat för att få ett slut på detta som Erikshjälpen fokuserar på att barn ska få tillgång till utbildning av bra kvalitet. Då kan de växa upp till medborgare som kan ställa dem som utarmar Afrikas resurser till svars. Och de har också lättare att skapa sig en framtid hemma i stället för att ge sig av på den livsfarliga resan genom öken och över hav mot Europa. Jag berättar gärna mer när det är dags att besiktiga mina tänder nästa gång.
Med vänliga hälsningar,
Ida