”Lämna världen lite bättre än den var när du kom hit.” Så löd mottot hos Linda som jag läste om i tidningen Dagen. Hon hade fått prova på världens tuffaste jobb under tre veckors tid – arbeta som kvinnlig jordbruksarbetare i Uganda med 210 kronor i månadslön. Bara själva upplevelsen var väl värd att läsa om, men det jag fastnade för var just hennes motto.
Ungefär samma formulering kan vi finna på skyltar i bland annat campingkök: ”lämnas i det skick du själv önskar finna det i”. Ett tänk vi borde ha om allt vi lånar.
Vi har ju faktiskt bara lånat världen. Även om vi inte rent konkret har gått till någon särskild institution och kvitterat ut den, så finns det ju ändå ett slutdatum för oss var och en när vi måste lämna tillbaka den. Tänk om då alla skulle ha samma motto som Linda, då skulle vi kunna lämna tillbaka världen med ett gott samvete.
Någon som verkligen tog fasta på detta, utan att ens ha hört talas om just den formuleringen, var Erik Nilsson – Erikshjälpens grundare. Han spred glädje och uppmuntran till alla barn som behövde. Trots egen hård kamp för att få behålla livet, kämpade han för att andra skulle få ha det bra. Han tänkte inte frivilligt luta sig tillbaka så länge det fanns ensamma, ledsna och sjuka barn i världen som han kunde hjälpa.
Han hann hjälpa och glädja många. Trots att han redan i låg ålder fick lämna tillbaka världen, hade han ändå hunnit göra den betydligt bättre än den var när han kom hit. Han behövde inte ens ha hört någon annans välformulerade motto för att komma på tanken att leva på det sättet.
Elin Östberg