Jag tror att de flesta av oss med exakthet kommer att minnas var vi befann oss och vad vi gjorde när vi nåddes av nyheten om den otäcka händelsen i centrala Stockholm, fredagen den 7 april.
Det var en fredagseftermiddag när vardagsbestyren brutalt avbröts av en vansinnesfärd där en lastbil mejade ner människor som inte hann undan.
Chocken, smärtan och inte minst rädslan grep tag i oss. Samtidigt, mitt i kaoset och oron, spreds medkänsla, värme och omtanke. Människor öppnade sina hem för dem som inte kunde ta sig tillbaka till sina egna hem, erbjöd mat och stöd till människor de aldrig träffat förut. Där fanns en beslutsamhet att inte låta sig kuvas, att inte låta hat och ondska vinna över medmänsklighet, utan istället stå upp för ett öppet och tryggt samhälle.
Rädslans mörker kan förlama oss, skapa utanförskap och murar. Men om vi ser varandra som medmänniskor, om vi står upp för allas lika värde och låter kärlek och omtanke vara vägledande, då tror jag att vi kan bemöta och övervinna rädslan. Som Martin Luther King så kärnfullt uttryckte det: ”Mörker kan inte fördriva mörker. Bara ljus kan göra det. Hat kan inte fördriva hat. Bara kärlek kan göra det.”
Ur ett barns perspektiv är händelsen i Stockholm lika obegriplig och skrämmande som för oss vuxna. Som vuxna har vi ett ansvar att prata med barnen och ge dem stöd att hantera känslor och frågor.
Bris ger goda råd om hur detta kan göras:
- Var lyhörd och observant
Utgå ifrån att de flesta barn känner till det som har hänt, men utgå inte från att barnet är oroligt för sin egen del. - Ställ konkreta frågor
Vad har du hört? Vad vet du? Vad undrar du? - Uppmuntra och underlätta för barnet att ställa sina frågor
Visa att du gärna pratar också om sådant som kan kännas svårt även om du inte har svar på alla frågor. - Informera
Barnet behöver få svar på sina frågor, känna en större kontroll och bli lugnad. Ge barnet den information barnet är hjälpt av. Även svåra och skrämmande fakta kan vara viktiga att få prata om. Svara ärligt på frågorna men berätta inte mer än barnet är hjälpt av att få veta, undvik till exempel att gå in på detaljer. - Överför inte din egen oro
Det är viktigt att du inte lägger din egen oro på barnet eller utgår ifrån att barnet uppfattar saker på samma sätt som du. - Lugna och inge hopp
Berätta att händelsen som denna är mycket ovanlig, att det finns människor som gör allt vad de kan för ta reda på hur detta kunde hända och som tar hand om de som är drabbade.
Tillsammans, barn och vuxna, fortsätter vi att visa vårt stöd, vår omtanke och medkänsla med de drabbade. Tillsammans kan vi motverka att rädslan tar över våra livsmönster och våra beslut. Tillsammans arbetar vi vidare för alla människors lika värde och ett öppet och inkluderande samhälle.