Jag vet att det som händer våra närmaste berör oss starkast. Jag vet att det finns behov i vårt närområde och i Sverige. Men nu är situationen så akut för miljontals människor att vi måste lyfta blicken och se vad det är som händer – och agera.
I Sydsudan är över fem miljoner människor just nu i desperat behov av humanitär hjälp. Torka och inbördeskrig har skickat flickor, pojkar, mammor och pappor på flykt utan att de vet hur de ska få mat för dagen.
I Kenyas bortglömda ytterområden saknar närmare tre miljoner människor säker tillgång till mat. Boskap dör och hundratusentals barn har slutat gå till skolan. I flera av grannländerna, Somalia, Etiopien och Jemen, är situationen lika desperat.
Det första vi behöver göra i detta katastrofala läge är att ge akut hjälp; mat, vatten och sjukvård. Du och jag kan vara med och bidra så att detta blir möjligt. Förhoppningsvis kommer regnen snart och skapar nya möjligheter att odla. Då kan organisationer som Erikshjälpen vara med och ge stöd, hitta nya förbättrade odlingsmetoder och öka lokalsamhällenas motståndskraft mot kriser.
Sen kommer det svåraste. Att påverka de människor som bär en stor del av skulden för katastrofens omfattning. De stridande parterna i Sydsudan som har drivit miljontals människor på flykt, bort från sina försörjningsmöjligheter. Regeringen i Kenya som konstant negligerar utvecklingen för människorna långt från huvudstaden, som lever under samma hårda villkor som de gjorde för hundra år sedan.
Hur svårt det än är måste vi hitta något sätt att göra våra röster hörda – och framför allt göra det möjligt för de utsatta människorna själva att höras. Det första steget vi kan ta är att inte glömma bort dem.