Det är fortfarande ungefär tre veckor kvar innan den förvirrade debatten om sexövergrepp, etnicitet och kön ska flamma upp i Sverige. Ännu lyckligt ovetande om detta skyttegravskrig sitter vi nu här, under ett enkelt stråtak ungefär mitt emellan kyrkan och moskén i Kombissiri, Burkina Faso. Ett gäng tonåringar är samlade och lyssnar uppmärksamt.
Längst fram står Augustin som sakligt går igenom olika situationer där barn och unga riskerar att bli sexuellt utnyttjade av vuxna eller jämnåriga. Det stora antalet oönskade tonårsgraviditeter här i Burkina Faso leder, bland mycket annat, till att många unga tjejer slutar skolan i förtid och får en särskilt svag position i samhället.
Augustin, till vardags lärare i en av skolorna i Kombissiri men också volontär för Erikshjälpens samarbetsorganisation CCANet, ger råd om hur de unga kan undvika att hamna i utsatta situationer. Det märks att ämnet engagerar. Ungdomarna nickar igenkännande och är på hugget när det blir dags att ställa frågor.
Så händer det som alltid tycks hända när det här ämnet diskuteras: Från bänken längst bak, från en av de där lite äldre grabbarna som kom och satte sig mot slutet av Augustins genomgång, kommer invändningen:
– Men alltså, tjejerna få faktiskt skylla sig själva; de klär sig utmanande och då kan männen inte behärska sig. Det ligger i vår natur.
Jag behöver inte ens vända mig om. Det är ingen idé. Jag har liksom hört samma sak för många gånger förr. Han som just talat skulle lika gärna kunna vara en av alla dem som alltid förr eller senare luftar ungefär samma funderingar när ämnet kommer på tal här hemma. Tyvärr känns tankegången igen också från svenska rättssalar där tjejens klädsel, beteende och ryktbarhet fortfarande i modern tid lyfts fram som förmildrande omständigheter i våldtäktsmål.
Det som ger mig hoppet tillbaka den här gången är att killen direkt får mothugg av några tjejer ett par bänkrader längre fram. De tar ordet och kommer med motargument:
– Många tjejer som klär sig korrekt blir ändå utsatta.
– Om hon är naturligt vacker då, vad ska hon göra då? Skyla hela ansiktet?
– En tjej ska kunna gå naken och ändå slippa övergrepp!
Jag skäms lite för att jag inte hade väntat mig detta. Inte här där många flickor uppfostras till att inte säga emot en man inför andra.
– Det händer att killar stannar dig och försöker blockera vägen där du går, förklarar Mireille, när vi efteråt ber tjejerna beskriva en situation då de känner sig utsatta.
Men det visar sig också att de här tjejerna har något som väldigt många unga i Burkina Faso saknar: en vuxen person i sin närhet – mamma, pappa, faster, en kvinna i kyrkan – som de vet att de kan prata med om känsliga frågor som sexualitet. Det här ämnet är ofta helt tabubelagt i relationen mellan barn och föräldrar i Burkina Faso. Okunskapen banar väg för många övergrepp som sällan bestraffas.
Anna, tjejen som först sa emot killen från bakersta bänkraden, berättar att hon från sin faster fått rådet att säga ”mina föräldrar tar hand om mig och ger mig det jag behöver”, om en kille plötsligt erbjuder henne pengar, kläder eller andra presenter.
Jag tänker att de här tjejerna säkert har varit i den situationen många gånger. Precis som de flesta andra tonårstjejer drömmer de såklart också om fina nya kläder, kanske om smycken och smink. Men för de flesta är det bara en dröm. Många familjer är extremt fattiga och det gör att unga tjejer i Burkina Faso är väldigt utsatta.
Som om hon läst mina tankar säger Hortense:
– Även om ens föräldrar inte har några pengar så gäller det att se upp och inte hamna i dåligt sällskap.
– Ja, även om din familj inte har några pengar så kan inte alla ha det exakt likadant. Ibland måste du bara nöja dig med det du har, lägger Mireille till.
Precis innan vi ska bryta upp frågar en av tjejerna nyfiket:
– Och hur är det hos er då med det här, sexuella övergrepp?
Jag tänker att hon kanske tror att problemet inte finns hos oss, så jag svarar ivrigt att jo, vi kämpar också med detta i vårt samhälle. Men i nästa andetag börjar jag lägga ut texten om att sexuella övergrepp, inte minst mot minderåriga, ses som ett allvarligt brott i Sverige och att en lagskärpning av brott via internet är på gång.
– Jaha, säger tjejen lite fundersamt. Men det här med sexövergrepp är väl mycket värre hos er i Europa, eller? Det verkar så när jag ser på tv-serier därifrån…
Där står jag med lång näsa: ännu en gång blir jag påmind om bilden som många i den här delen av världen har av vår kultur, den bild som förmedlas i de billiga såpoperor som tv-kanalerna i Burkina Faso kablar ut på bästa sändningstid. För det här med sexuella övergrepp är väl kulturellt betingat, eller?