Ibland stämmer allting. Man är frisk, planeringen håller och solen skiner. Det bara rullar. Rafiki på turné. Möte med pedagoger i Uppsala och nästa dag är det en skola inbokad på förmiddagen. ”Barnkonventionen utifrån barns vardag i Kenya.”
Det är ganska roligt att se elevernas reaktioner på bilder. För en del är det fullständigt naturligt att se de stora hyreshusen i Nairobi och för andra stör det bilden av de förväntade små lerhusen eller något annat som stämmer med Afrikabilden. Och då kan vi diskutera hur barns tillgång till vatten och skola påverkas av var man bor. Hur mycket styrs av familjens ekonomi och hur mycket styrs av landets ekonomi? Och vi kan jämföra med Sverige. Sedan kollar vi upp hur det ser ut på landet där man kan få gå långt för vatten.
Sedan är det en traditionell läromedelsutställning i Eskilstuna efter lunch. Där har vi aldrig varit. Pedagogerna reagerar olika när man säger hej: ”Åh, det här kan jag – jag har laddat ner allt från er webb.” ”Vad är det här – det har jag aldrig sett?” Och för oss på en ny plats är det förstås att visa materialet. Men lika mycket att inspirera till att ta upp frågorna om värdegrund och barns rätt på fler sätt i klassrummet. Vårt nya material om barn som flyttar ger en bra ingång till mer kunskap om flyktingbarn. Rätt aktuellt.
Mitt i presenterandet gäller det att lyssna. Pedagogernas frågor och kommentarer signalerar vilka behov som finns och vad som är viktiga trender. Då kan vi sluta göra det som inte används och fokusera på det som efterfrågas.
Mässan stänger. Vi packar och åker. Innan vi skiljs åt på en station har vi hunnit gå igenom hur vi ska prioritera i budgeten för nästa år. Mer film på webben, fler studiedagar med pedagoger, fler upplevelser i klassrum. Vi ska förstås bromsa lite i något hörn. Man ska hinna med allt också. Men när allt rullar då är det fantastiska dagar. De dagarna ska man veta om den där dagen med tandvärk och diskkrasch.