22 maj 2018. Luften är så varm att den dallrar fast klockan bara är elva när vi kommer till skolan i Gana, en by cirka fem mil från Burkina Fasos huvudstad Ouagadougou. Det är rast men för en gångs skull spelar barnen inte fotboll på sandplanen framför skolan. De flesta håller sig kvar i skuggan inne i klassrummen och rösterna från skolans drygt 500 elever hörs starkt när vi närmar oss.
Vi sätter oss längst bak i ett av de proppfulla klassrummen. Cirka 100 elever i tredje klass tystnar tvärt när vi kommer in. Men snart får dagens gästlärare fart på dem. Det är Augustin Kaboré som snabbt fångar barnens intresse när han öppnar dagens lektion i livskunskap med en interaktiv övning.
Barnens koncentration är på topp. Augustin berättar historien om en äldre dam som hette Poko och som hade ett arbete. Inte vilket som helst. Efter lite lirkande får Augustin barnen att lista ut att hennes yrke var omskärerska. Poko var alltså ansvarig för att skära bort delar av könsorganet på alla flickor som närmade sig puberteten i byarna där hon bodde. Augustin försäkrar sig om att alla barn i klassrummet förstår vad kvinnlig omskärelse innebär. Han säger att för några år sen var detta något som ingen pratade högt om, fast alla visste att det fanns, men att det i dag är annorlunda.
Sedan fortsätter Augustin berätta om vad Poko brukade säga till dem som ville att hon skulle sluta omskära flickor. Bland argumenten som Augustin listar på den gröna tavlan står det att en kvinna inte kan bli respekterad om hon inte är omskuren och att barn som föds av kvinnor som inte blivit omskurna dör vid födseln.
Med barnens hjälp lyckas Augustin på ett effektivt och lite skrattretande sätt avfärda de flesta av Pokos argument. De kommer till exempel fram till att om det var sant att barn till kvinnor som inte är omskurna dör vid födseln så skulle ju inga barn finnas i alla de länder i världen där flickor inte blir omskurna.
Därefter tar Augustin varsamt och metodiskt med barnen i en övning där de får hjälpa till att ta fram motargument till det som Poko säger. Snart står en hel lista med könsstympningens risker och negativa konsekvenser på tavlan:
- Blodförlust
- Hon kan få blodförgiftning
- Hon kan få hiv
- Svåra förlossningar
- Död
När Augustin och barnen diskuterat de olika konsekvenserna en stund säger Augustin att han förstår att en del barn, särskilt flickorna i klassen, kanske känner sig rädda och oroliga nu. Kanske oroar de sig för att de snart ska bli tvingade att bli omskurna, kanske finns det några som redan är det. Funderar de nu på om de kommer att få hiv eller om det blir svårt för dem att föda barn i framtiden?
Augustin lugnar barnen genom att berätta att det finns hjälp att få. Genom att kontakta närmaste klinik går det att göra ett hiv-test och det är också fullt möjligt att reparera underliv som blivit förstörda av omskärelse. Augustin förklarar också hur barnen kan anmäla om de själva eller någon kompis blir utsatt för ett övergrepp eller riskerar att bli det. Alla får skriva upp numret till den ”gröna linje” som finns i Burkina Faso och som barnen kan ringa gratis för att anmäla övergrepp. Han betonar att kvinnlig omskärelse är förbjudet enligt lag i Burkina Faso, även om det fortfarande praktiseras i det dolda.
Innan lektionen är slut får barnen rösta för eller emot omskärelse och när alla räcker upp handen för ”emot” ber han dem att skriva i sin skrivbok: ”Jag säger nej till omskärelse.”
Augustin Kaboré är lokal representant för Erikshjälpens samarbetsorganisation CCANet och ansvarig för att sprida informationen vidare som han fått genom utbildningar som CCANet anordnat kring kvinnlig omskärelse, sexuella övergrepp mot barn, barnäktenskap och barns rättigheter. Senare under dagen möter vi ledare från många olika kyrkor i samma område som arbetar gentemot barnens föräldrar och hela lokalsamhället för att sprida samma information. Sakta men säkert håller en ny medvetenhet på att växa fram här och i andra delar av Burkina Faso där CCANet arbetar kring barns rättigheter och om hur barnen kan skydda sig och skyddas från övergrepp.