Moldavien

Jag går in i ett hyreshus, tar trapporna upp tre våningar och går sedan till höger in i en mörk korridor. Där öppnar jag dörren till ett hem för fyra personer; en mamma med sina tre barn. Rummet kan inte vara större än 2 x 5 meter och vi tränger in oss i det lilla rummet. I ett litet hörn innanför dörren står en stol med en liten kokplatta och på den en stekpanna. Det är familjens kök. Längs väggarna står två sängar som familjen delar på. Det finns inga ordentliga innerväggar, det regnar in och lukten är påträngande av fukt och mögel. Det finns ingen dusch och toalett finns utanför huset. Familjen bor i Floresti, i nordöstra Moldavien.

Två veckor tidigare befinner jag mig i Rumänien, i närheten av staden Arad i västra delen av landet. Vi besöker flera bosättningar där familjerna saknar det mesta när det kommer till basbehov så som vatten, uppvärmning i husen och mat. Flera av familjerna saknar ordentliga registreringsdokument vilket gör att barnen inte har rätt att gå i skola och familjerna kan inte uppsöka läkare om de blir sjuka. Två dagar innan vårt besök har myndigheterna varit på plats i en av bosättningarna och informerat att de nästa vecka ska riva alla hus. Att bli utan bostad är ett hot som familjerna ständigt lever under.

Är det så här vi tänker att Europa ser ut idag?

Senaste tidens diskussion i Sverige om tiggare på våra gator har väckt en hel del tankar hos mig. Det som jag framförallt tycker är positivt med att diskussionen har lyfts är att jag tror att många har blivit mer medvetna om hur situationen faktiskt ser ut idag inom Europa. Båda ögonblicksbilderna som jag beskriver ovan skildrar romska familjers situation idag. Och många av tiggarna i Sverige är idag romer.

Erikshjälpen arbetar för att förbättra situationen för de här familjerna genom bland annat utbildning, hälsa, försörjning och genom att skapa trygga uppväxtmiljöer och fritidssysselsättningar. Vi vill förbättra situationen för de här familjerna där de befinner sig och genom våra projekt ser vi idag en positiv förändring. Men vi har en lång väg kvar att gå. Det kommer att ta tid innan jag ser det Europa som jag vill se!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *