Glada barn poserar med gräshoppor. Foto: Lejla
Sen min första dag på CRO, så har jag vetat om att våra vägar kommer att korsas, förr eller senare. Nu var tiden inne för det mötet. Gräshopporna har anlänt till Masaka och till CRO!
Påsen med gräshopporna i. Foto:Lejla
Det fick jag erfara redan på morgonen, på väg till jobbet. När jag skulle svänga in på den lilla vägen som leder in till CRO, så möts jag av barnen som plockar något ur gräset. Jag hör också mitt namn från majsodlingen, men jag ser inte vilka som är där. Lärarinnan Doreen är också där och håller i en genomskinlig plastpåse med något slags grönt innehåll som rör sig. Jag hinner inte ens ställa min fråga, innan jag får frågan besvarad. Då ett av barnen kommer fram till Doreen och tömmer sina fickor på gräshoppor. Jag hoppar till och tar två steg tillbaka. Doreen och barnen skrattar åt min reaktion. Sen från ingenstans åker en hand upp i mitt ansikte, hållande i en gräshoppa. Det var bättre än HD-tv.
Gräshoppa i närbild. Foto: Lejla
Då det är en delikatess här i Uganda att äta gräshopper så jublar man över gräshoppssäsongen. Jag å andra sidan är inte lika van eller förtjust i kryp överlag, så jag kanske inte jublar lika mycket åt att gräshopporna har kommit. Men jag tog mod till mig och beslutade mig för att provsmaka en gräshoppa. Jag kommer inte börja äta dem som snacks precis, men de smakade helt okej. Sen beslutade jag mig också för att försöka fånga en gräshoppa. Barnen fick agera lärare och visa hur man skulle göra. De är riktigt duktiga på att fånga och jag kunde inte bett om bättre lärare.
/Lejla Rizvanbegovic, Erikshjälpen praktikant i Indien vårterminen 2014.