Praktikant Rebecca Lindmark bloggar:
Efter nästan fyra månader i Indien där jag befinner mig som praktikant för Erikshjälpen har jag varit med om mycket. Jag har fotograferat så mycket som jag bara kan och betraktat var och en av mina bilder som värdefulla berättelser. Därför blev jag extra glad när vi en dag med vår jeep passerade ett bröllopsfölje på vår väg ut till en av byarna. Jag hade inte tänkt ta med kameran den dagen, det blir så mycket jobb och den är så tung, hade jag tänkt i min enfald när jag packade väskan. I sista sekund ångrade jag mig och tog med kameran i alla fall, trots att den kändes som en tegelsten på höger axel. Vi stannade jeepen och jag frågade brudparet med följe om jag fick lov att ta några foton.
Brudgummen nickande och följet stannade upp. Jag fotograferade i all min iver och långsamt började de röra på sig igen. Det var en vacker syn, brudgummen iklädd gräddvit kostym och bruden en djupröd glittrande sari. Paret var omgärdat av släktingar och eftersom brudens ansikte var täckt av sarin bad jag om att få ta ett porträtt på henne. Det ansiktsuttryck som mötte mig kommer jag aldrig att glömma och det var i mångt och mycket en utmärglad trött sorg i blicken. Kvinnan var säkert runt 16 år och som många andra var hon på väg att bli bortgift till en något äldre man. Jag tog några snabba bilder, fortfarande i chock efter den syn som mötte mig. Bilderna talar sitt eget språk, och det är nog och förblir de viktigaste bilder jag någonsin tagit.
Bild x 3 : Bröllopsfölje