Jag ligger på den hårda, gröna britsen och bara häpnar! Trots att air condition i det kalla sjukhusrummet är inställd på 21 grader och jag fryser så att jag skakar, blir jag alldeles varm inombords. Jag fylls av vördnad inför miraklet som vi kan smygtitta på genom dataskärmen. Gömd i magvärmen skönjer vi nämligen ett litet, litet knyte som både kan vinka och sparkas. Ett litet pyre som skulle kunna få plats i min ena hand, men som ändå är fullt utrustad med såväl tår, som fingrar och nästipp! Så liten, och så sårbar, men ändå så livskraftig i rätt miljö. Så absolut beroende av omgivningens näring och skydd. När jag lämnar sjukhuset bär jag med mig en slags helig fascination för den sårbarhet och det beroende det innebär att vara människa – och den enorma styrka och utmaning som också ligger i detta.
Utanför sjukhusets betongväggar fortsätter arbetsveckan. Vi håller nu som bäst på att planera Erikshjälpens fortsatta insatser i Laos. Här bor vi sedan ett knappt år tillbaka, i ett av världens fattigaste länder. Runt omkring oss finns stora behov och ibland undrar man var man ska börja och vilka insatser som gör störst nytta. ”Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar” lyder Erikshjälpens motto och när vi nu planerar inför framtiden känns det självklart centralt att bära med sig barnens perspektiv.
Foster blir spädbarn och barn blir vuxna, men alla är vi beroende av en god närmiljö. Detta är något som kännetecknar människan redan från livets början. Till skillnad från många djur, kan ju inte nyfödda människobarn själva klänga sig fast vid sin mor. De måste bli burna! ”There is no such thing as a baby, there is always a baby and someone”, som en engelsk psykolog har sagt. Även om små barn på sätt och vis är egna individer så går det inte riktigt att betrakta dem som något helt separat från sin omgivning. Samspelet och beroendet är så totalt! Det tar många, många år innan barn klarar av att delvis ta hand om sig själva.
Dessvärre är omgivningens omhändertagande inte riktigt lika automatiserat i samhället i stort, som det är i livmodern. Men beroendet kvarstår! Faktum är att såväl sårbarheten, som förmågan att älska och ta hand om är något av grundvillkoren för vår existens. Att få se sitt eget barn, 10 centimeter litet och i totalt beroende av min omsorg kan knappast skapa något annat än viljan att göra allt för detta lilla knyte! Men kanske är responsen inte lika självklar när fostren blivit kriminella tonåringar, eller när de lever i fattigdom och misär på andra sidan jordklotet. Men behovet av en ”someone” återstår!
Medan ett land som Sverige har mycket att erbjuda materiellt, så är behoven i Laos enorma. Mer än hälften av befolkningen är under 18 år, en tredjedel lever i extrem fattigdom! Eftersom Erikshjälpen arbetar i några av landets mest eftersatta byar möter vi många barn vars behov ingen annars skulle kunna se eller möta.
Jag samtalade nyligen med en av våra ”byvolontärer” (dvs byfolk som får hjälp och utrustning att hjälpa till med grundläggande sjukvård i samarbetsbyarna) som berättade om en liten kille som hade så fruktansvärt ont i magen att han t.o.m. hade börjat tugga på sina händer, när han sökte upp byvolontären. Familjen var jättefattig och den lilla pojken hade varit sjuk väldigt länge utan att få någon hjälp. Med hjälp av enkel medicin ur Erikshjälpens ”medicinlåda” kunde han lindra smärtan och i samråd med Erikshjälpens personal så beslutade man att ta pojken till sjukhuset för att han skulle få hjälp där. Nu är pojken helt återställd och kan springa omkring och leka i sin hemby!
”Många av dem som kommer till oss i byarna skulle aldrig någonsin ta sig till ett sjukhus. Dels är det för långt, men de allra fattigaste har heller inte råd att betala för någon sjukvård och då är det meningslöst att ens försöka söka hjälp där”, berättade volontären.
Barn är sårbara och behöver hjälp (liksom människor i alla åldrar) Som medmänniskor (inte bara som föräldrar) är det ju inte bara vårt ansvar utan vår sanna natur är att hjälpa och visa omsorg.
Efter ett knappt år i Laos med Erikshjälpen kan jag verkligen intyga att glädjen över att få ta emot kan vara väldigt stor, men privilegiet att få ge är nog alltid ännu större!
Ett av de många barn som bor i Erikshjälpens samarbetsbyar i norra Laos.Ett barn som är absolut beroende av en god omgivning, av kärlek, näring och en trygg uppväxtmiljö. Just nu planerar vi inför framtiden med dessa små personers behov i fokus!