Nyligen började jag kolla på TV-serien ”under the dome”. Den är baserad på boken med samma namn av Stephen King. Han är en författare jag försökte läsa när jag var yngre men vågade inte läsa klart för det var så obehagligt. Denna serie gav mig liknande känslor. Det är onaturliga saker som händer och det är inslag som är mer skrämmande än vanliga thrillers. Ändå kan jag inte låta bli att kolla på serien, eftersom den verkar handla om mig. Berättelsen utspelar sig i en småstad i USA som plötsligt får en kupol över sig. Staden stängs in. Det liknar den tecknade långfilmen ”The Simpsons” som hämtade idén från samma berättelse. Vad händer med en stad och dess invånare om de stängs in och inte kan ta sig ut?
Det stora i detta är ju att egentligen lever vi alla på detta sätt redan nu. Vi är instängda – fast på jorden. Vi lever alla under samma himmel som vårt tak. ”Under samma sol” som gruppen silversystrar sjunger i en video för Erikshjälpen. Under serien får vi se hur människor förändras, hur girigheten tar över. De som har mycket vill ha mer och de som inget har börjar plundra. Laglösheten är nära, polisen tar i med hårdhandskarna. Stadens ledare tar sig friheter. Ungdomar blir åsidosatta och blir borträknade som resurs. Prästen är korrupt. Drogverksamheten har förgreningar bland både polis och politiker. Några få behåller värdigheten, moralen, och ställer sig på folkets sida. En av dem är journalist, en annan är tidigare kriminell. Det är som talesättet ”under extrem press kommer vår rätta karaktär fram.”
Mitt i allt detta föds en bebis, några personer blir kära och tillsammans, folk samlas i kyrkan för att be och söka vägledning, många hjälps åt när ett hus börjar brinna. Det är som om folket i staden alla har ett val, och vissa väljer att stå upp för det som är rätt även när det är svårt. Det som liknar en naturkatastrof med kraftiga vindar och en tornado på ingång, slutar med att två personer som är osams kan mötas igen. Konflikter bildas, men konflikter börjar också lösas. Instängda under samma himmel tvingas de leva med varandra.
När det är svårt att se hur och varför människor beter sig som de gör kan det hjälpa att tänka utifrån ”vi”, istället för ”dom”. Det handlar sällan om dem, och oftast om vi. Hur hade du agerat om du blev instängd i ditt kvarter, i din stad, och resurserna var knappa? Ödmjuka kan vi redan nu konstatera att solidaritet och omtanke är lättare när vi lever i demokrati och välfärd. Istället för att döma våldet och korruptionen i världen så bör vi försöka förstå rötterna till detta. Genom långsiktigt förändringsarbete för demokrati och lika förutsättningar för alla människor, kan vi nå ett klimat då våldet blir onödigt. För vi lever alla under samma himmel.