Mammors oro för sina döttrar

Ett flygplan tappar höjd över alperna och katastrofen är ett faktum. Det som inte får hända, händer. Oavsett orsak till olyckan är det inget annat än en katastrof. För alltid förändras livet för de mammor och pappor som inte får hem sina tonåringar. En världsdel förfasas. Ett land är i chock. En hel stad saknar. Mammor sörjer. Jag orkar inte tänka färdigt tanken, det kunde varit vi…

Min tonårsdotter kom nyligen hem från sitt skolutbyte i Tyskland. Hon kom hem lycklig och nöjd med smutstvätt och rika minnen i bagaget.

Jag tänker på alla mammor runt om i världen som oroar sig, sörjer och saknar sina döttrar. Döttrar som far illa på ett eller annat sätt. Döttrar som i Kenya gifts bort alltför tidigt med en man som kunde vara deras farfar. Döttrar i Kambodja som åkt till staden i hopp om att få jobb och inkomst till familjen men som blivit någon annans ägodel och förlorat sin frihet. Döttrar i Nigeria som kidnappats och fått sin utbildning utbytt mot ett okänt öde långt bort från tryggheten.

Det är lätt, och samtidigt omöjligt, att sätta mig in i dessa mammors oro. Hur hanterar de sin oro? Vem delar de den med? Hur gör de för att orka gå vidare? Vem ger dem hopp och tro på framtiden? Mammor kommer alltid att oroa sig för sina döttrar, det hör liksom livet till, men en del saker ska ingen mamma i världen behöva oroa sig för.

Mitt i allt detta är jag ändå tacksam över att veta att Erikshjälpen och andra barnrättsorganisationer jobbar outtröttligt för barn och unga. För att förbättra förutsättningar så att fler och fler barn ska få ett bättre liv. För att stärka barns rättigheter. På olika sätt får unga tjejer tillgång till kunskap om sina rättigheter. Rätten till ett tryggt liv. Rätten att få gå klart sin utbilning. Rätten att gifta sig med den man vill, när man vill. Rätten till sin egen kropp. Rätten att drömma om sin egen framtid.

Ibland går drömmar i kras, det kommer vi aldrig ifrån. Men ibland får någon en ny chans. Unga tjejer får nytt hopp om att leva sin dröm. Någon hjälper dem att ställa saker till rätta. Någon tror på dem igen. Någon talar om för dem vad de har rätt till. Någon ger liv åt drömmen.

En förändrad värld där barns drömmar får liv. Det är hög ambitionsnivå, men jag är glad att jobba i en organisation som har det som vision och vill jobba för det, så långt det går.

Lotta Olofson
Insamlingschef

På bilden: En mamma i Kenya, med sina barn.
Foto: Monica Samuelsson