För ett tag sedan spelade vi in ytterligare ett avsnitt till vår podcast, Biståndspodden. Vi intervjuade Peter Toftgård, chef för programavdelningen och pratade om barnhem och institutioner. Han sa en sak som jag inte kunnat släppa sedan dess – Barn har ett värde, i sig själva, som barn. Inte bara först när de blivit ”färdiga vuxna”.
Synen på barn har långsamt förändrats under åren. Från att se barnet som någon som väntar på att bli en färdig individ, till att se det som någon som har rätt att uttrycka sina åsikter kring de beslut som påverkar det.
Men ofta dröjer den nog kvar – den där tanken att barn är något som väntar, som inte riktigt är färdigt. Jag kan se det hos mig själv och hos samhället i stort.
Kanske är det egentligen tvärtom? Det är barnen som är de kompletta individerna – med sin sanning, sin tillit och förmåga att leva i nuet. Det kanske är vi vuxna som inte är färdiga? Som behöver lära oss av barnen?