Någon på Facebook hade skrivit – Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldreboende.
Då får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utomhusvistelse. Ingen kan stjäla från dem, de får fri kost och logi, tv och underhållning och de får pengar istället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släckt kl 20 och duscha en gång i veckan.
Jag tänker på ett samtal jag hade med en kenyan, då jag av honom fick frågan hur vi i Sverige kunde behandla våra brottslingar som kungar, då han jämförde med många hederliga människor i Kenya han känner, som kämpar och sliter för allt de är värda för att ha tillräckligt med mat för dagen. I Kenya får brottslingar mat en gång om dagen och sedan gå och gå, varv efter varv, eller gräva och gräva en hel dag. Behandlingen av fångarna är säkerligen inte den bästa heller. Samtidigt kunde han inte förstå hur vi kunde ”gömma undan” våra gamlingar, som han uttryckte det, på hem istället för att visa dem den respekt och vördnad som de förtjänar efter allt som de gjort för sina familjer.
När man sätter saker i relation till varandra kan det ibland bli bisarrt. Men inte desto mindre väcker det tankar. Ibland känner jag mig väldigt glad och stolt över det svenska samhället, ibland bedrövad. Jag tror vi ska vara försiktiga med att göra anspråk på att ha facit till hur man ska leva. I vissa avseenden har vi nog kommit långt, men jag tror också vi har en hel del att lära av andra kulturer.