Idag fick jag verkligen tvinga mig själv upp ur sängen, gå in i mitt kalla badrum (fick nästan frostskador innan varmvattnet kom). Väl ute ur duschen så hittade jag först inga rena byxor och insåg sedan att jag absolut inte hade någon frukostaptit. Med nästan bara tunga tankar släpade jag mig ut till bilen och påbörjade resan till Holsbybrunn. Jag var konstant frustrerad över lastbilar, rondeller och annat elände. Ständigt orolig att min kropp skulle krackelera innan första koppen kaffe på jobbet…
Får erkänna att morgonhumör inte riktigt är min bästa gren och nu när jag har fått mitt kaffe och piggnat till skäms jag lite. Under denna soliga sommarmorgon har jag redan utnyttjat mycket av de möjligheter som vi kallar ”vardag”.
Att efter en helg av ledighet få vakna i en skön säng, gå direkt in i min privata dusch (med varmvatten), välja årstidsanpassade kläder, välja och vraka bland frukostmat, sätta mig i min egen bil och till slut komma fram till ett arbete där man ovanpå allt bjuder på nybryggt kaffe. Det finns faktiskt inget alls att klaga på!
När jag var 19 år besökte jag för första gången i mitt liv Afrika. De första veckorna var väldigt jobbiga och jag skämdes konstant för det överflöd jag vanligtvis levde i, samtidigt som jag inte kunde låta bli att sakna en riktig toalett, dusch och morsans mat.
Under dessa veckor bodde jag hemma hos en afrikansk pastor med familj som givetvis märkte att allt inte var helt bra. Efter att ha försökt förklara hur jag kände berättade han om sin syn på saken. Han menade att ingen av oss hade haft någon möjlighet att välja var vi skulle födas och därför var dåligt samvete över att komma från rika Sverige inte aktuellt. Att vara född i den rika delen av världen är en vinstlott när det gäller ekonomi och välfärd, men med dessa ekonomiska resurser följer även ett ansvar för hur vi förvaltar och använder våra pengar.
Jag har många gånger tänkt på detta samtal som jag tycker hjälpte mig vidare som person. Istället för att känna dåligt samvete över vem jag är och var jag är född försöker jag ta ansvar för hur jag faktiskt använder mina möjligheter. Det gör inte livet lättare men jag tror inte heller att det var min handledares avsikt.
Delta i diskussionen
Lämna en kommentar
Fint skrivet och väldigt sant om att man inte kan rå för vart man är född men ta ansvar för det man har att förvalta – så att säga.
🙂
Mycket bra skrivet Ola.
Så sant, vi har det bra och dte ska vi verkligen vara tacksamma för.
Kul att du gillade inlägget! Som du skriver finns det verkligen mycket att vara tacksamma för, antar att det svåra är inte fastna i alla dessa små vardagsproblem… Sedan tänker jag att det också måste vara ok att lacka ur när man sparkar tårna i en tröskel emellanåt, det är ju trots allt mänskligt 😉
Ja, det handlar väl om att lyfta blicken ibland (oftare) och få lite perspektiv på sin egen tillvaro. Det svåra är väl att hålla kvar den känslan och verkligen omvandla den till något i praktiken som är till hjälp eller nytta för andra.
Tänker ibland att det är lite som med att springa – kommer man på tanken ska man göra det direkt annars blir det inte av. Kommer man in på tankarna att göra en insats, vilken sorts det än är, ska man försöka ta tag i det direkt.