Tänk dig att det skulle bo 158 miljoner människor i Götaland. Var skulle alla få plats? Hur stora skulle städer som Jönköping, Göteborg, Malmö och Växjö att vara då? Hur skulle alla ta sig fram? Vägnätet skulle behöva byggas ut, kollektivtrafiken mångdubblas.
Tänk dig sen att hela Götaland är platt som en pannkaka och att stora delar utgörs av floder och deltan som med jämna mellanrum svämmar över. Där har du Bangladesh.
Jag ställdes inför detta tankeexperiment i morse när vår generalsekreterare Bengt Swerlander och en av programkoordinatorerna, Roland Nissfolk berättade om sin resa till våra projekt i Bangladesh som de gjorde i våras. Roland berättade:
– För en tid sedan var det skandal i Jönköping; en av länstrafikens bussar hade kört en kort sträcka med dörren öppen. Ingen människa kom till skada. En rad frågor ställdes av media och en upprörd allmänhet: Varför hade detta hänt, hade det kunnat förutses, vem ställdes som ansvarig och hur såg man till att det aldrig skulle inträffa igen.
Roland berättade händelsen för en av de anställda inom vår partnerorganisation i Bangladesh.
– Han förstod inte riktigt. I Dackha, huvudstaden i Bangladesh, kör alltid bussarna med dörrarna öppna. Det är smidigast så och fungerar väldigt bra.
Vi bor inte 158 miljoner människor i Götaland. Och jag menar inte att bagatellisera våra problem. Men ibland kan det nog vara bra med lite perspektiv.