I Mashuru, Kenya är det ökenklimat. Torrt och varmt. Sanden är röd och de taggiga buskarna är många. Från vägen kan man se giraffer och zebror. Vilda djur finns det gott om. Exotiskt, tycker vi. Problem, tycker den inhemska befolkningen. Är förstås inte jättekul att få besök av en giftorm eller en argsint elefant när man ska gå till utedasset.
När vi kört cirka två mil ut på landsbygden i Mashuru, på något som liknar vägar, tycker chauffören det är en bra idé att satsa på att köra igenom en stor och djup lerpöl. Jag försöker lite vänligt föreslå att vi ska köra på sidan, det hade nog gått. Men vi hamnar i lerpölen istället och där sitter vi fast. Som tur är finns det några pojkar i en by rätt nära, som mot en slant kommer och knuffar loss oss. Det har regnat för två dagar sedan, därav mycket leriga och gropiga vägar. Andrew, min medpassagerare, konfirmerar mina tankar, då han berättar att de här vägarna inte alls är framkomliga under regnperioden. Det största problemet i området är annars just vatten. Men inte mängden av den, utan avsaknaden av den. Glädjen är stor när det regnar i Mashuru.
I området jag besöker bor många massajer. De livnär sig traditionellt sett på boskapsskötsel. Men under svåra torrperioder har boskapen svårt att överleva och många massajer mister allt de har. En familj jag träffar berättar att de under den torkan som var runt Afrikas horn, miste all sin boskap förutom en enda ko.
Tillsammans med Kenya Rain Water Association och New Life Mission arbetar Erikshjälpen i området med att utbilda befolkningen att ta till vara på det naturliga regnvattnet. I stora reservarer och tankar samlar man upp allt vatten som går, som man sedan använder till droppbevattning. Det insamlade vattnet räcker oftast till bevattning i tre till fyra månader. Förutom den näringsrika gröda som familjerna får, blir det också till en bra inkomst för dem.
Förutom odlingsprojekten, har de även fått lära sig att det oftast växer mycket bättre om man förbereder marken för vatten, genom att ploga den, då växer det mycket mer. Likaså att tänka långsiktigt kring boskapens föda, så man räddar hem torrt hö i mycket enkla lador med tak, istället för att lämna det på marken för att mögla.
Erikshjälpen stöder många barns skolgång i området och även på skolorna får barnen lära sig att odla. Barnen jag träffar visar stolt upp den odlingslott de ansvarar för. De får numera äta varierad och näringsrik skolmat, de har vant sig vid de nya smakerna och tar med sig kunskapen hem till sina familjer. Det är inspirerande att se hur ringar på vattnet bär med sig en framtid.