En gång i veckan, varje tisdagkväll leder jag medeljympa på Friskis & Svettis i Vetlanda. Efter ett halvårs paus, hade jag mitt premiärpass för några veckor sedan (lagom skakig och nervös) med mina trogna motionärer. Förväntan lyste i ögonen på gänget som stod runt mig och den glädjen och energikicken jag fick tillbaka, slår ALL nervositet i världen.
När jag leder jympa, tänker jag ofta på mitt första projektbesök i Indien i början på 2008. Jag fick möjligheten att leda en stunds pausjympa tillsammans med eleverna på Ebeneezer School i Jaigaon. Vi samlades ute på skolgården och började röra på oss i takt med musiken som spelades, jag i mitten och eleverna runt mig i en ring. De följde efter mina rörelser och den glädjen jag såg var en härlig syn. Det fullkomligt lyste i deras ögon och vi hade så kul tillsammans! Bilden av gänget som jympar loss till Shakiras ”Whenever, wherever” sitter i mitt minne och kommer nog alltid att göra det. Varje gång jag hör den låten ser jag oss, med de vackra bergen i bakgrunden, jympa loss till musiken. Den lilla stunden har betytt väldigt mycket för mig i mitt ledarskap. ALLA kan, vare sig man är liten eller stor, kille eller tjej, det spelar ingen roll! Det var en sprillans ny upplevelse för mig, även för dem. Men det slutade i ett häftigt möte som jag aldrig kommer att glömma!
