Sitter på flyget hem från Budapest dagarna efter ungrarnas folkomröstning där 98 procent av de röstande ville att Ungern säger nej till att ta emot den kvot av flyktingar som EU fördelat till landet. Konferensen jag deltagit på hade redan sedan långt tidigare satt temat migration och flyktingmottagning. Kunde knappast ha varit mer aktuellt.
Under 2015 befann sig 65 miljoner människor på flykt på grund av krig och konflikter, cirka en miljon av dem tog sig till Europa på mer eller mindre livsfarliga vägar. 86 procent av alla flyktingar tas emot av andra utvecklingsländer.
Vilket är vårt humanitära ansvar? Vad betyder medmänsklighet och solidaritet för oss i dag? I Sverige har vi cementerat igen våra gränser så att vi i dag ligger på mycket lägre nivåer av flyktingmottagning än vi gjort på många år. Och i en tid då antalet människor på flykt är större än någonsin. Vi ändrar bedömningen av asylskäl så att vi skickar tillbaka nyss fyllda artonåringar till Afghanistan, ett land dit UD avråder svenskar från att resa. Vi minimerar möjligheten för barn att återförenas med sina familjer genom anhöriginvandring. Vad är det som händer med vårt svenska samhälle?
Huvudansvaret för detta ligger hos våra politiker. Samtidigt vill och vågar våra politiker bara vidta åtgärder som de känner att en stor del av svenska folket står bakom. Låt oss visa dem att de har tolkat svenska folkets vilja fel. Låt oss med ord och handling visa att vi står bakom ett generöst mottagande av flyktingar. Sverige är ett av 144 länder som har skrivit under Genèvekonventionen där vi förbinder oss till att ta emot människor på flykt. Låt oss påminna varandra och vår regering om detta åtagande.
Nu är mitt flyg försenat, och kommer nog att bli tvungen att göra en övernattning till på vägen. Ett futtigt problem i jämförelse med de syriska flyktingarnas resa genom Europa.