Ibland träffar man på de där personerna som gör en nästan stum av beundran. Människor som klarar av att kämpa vidare i närmast outhärdliga situationer och som fortsätter att stå för mänsklighet och värme i en rå och omänsklig tillvaro.
För några veckor sedan hade jag förmånen att få medverka i ett sammanhang tillsammans med Roméo Dallaire. Under tiden för folkmordet i Rwanda var Dallaire befälhavare för FN-styrkan och var i princip den ende i ansvarsställning som varnade för vad som höll på att hända och gjorde något för att förhindra det. Det gick så långt att Dallaire vägrade lyda när han fick order att lämna landet. På så sätt räknar man med att han räddade livet på 32 000 människor. I dag leder Dallaire en organisation som arbetar för att förhindra att barn rekryteras som soldater, något som tyvärr blir allt vanligare i de konflikter som pågår runt om i världen. Barn är ett billigt men effektivt lågteknologiskt vapen – ruggigt men sant.
I samma seminarium som Dallaire medverkade även vår nya utrikesminister Margot Wallström, som tidigare haft rollen som FN:s generalsekreterares representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt. Hennes engagemang är värt beundran men ännu mer går mina tankar till Denis Mukwege. Han är en läkare som sedan många år är verksam i Östra Kongo. I en konflikt som handlar om värdefulla mineraler används våldtäkt och sexuellt våld som ett vapen för att få människor att flytta från de områden som de olika militära grupperna vill ha kontroll över. Genom detta brutala våld trasar man sönder relationer och sociala nätverk, för att inte tala om vilket lidande det innebär för de drabbade kvinnorna och barnen. I denna situation arbetar Mukwege år ut och år in, under dödshot, för att ge värdighet och hopp tillbaka till dem som utsatts för sexuellt våld. Hur han och hans medarbetare orkar har man nästan svårt att förstå.
I mitt arbete på Erikshjälpen har jag mött exempel efter exempel på människor som lever i extremt svåra situationer, men som har valt att stanna kvar för att kunna göra världen bättre för de mest utsatta. Det är de människorna som gör att man inte ger upp. Om de orkar tro på det goda i tillvaron och på att det vi gör spelar roll, då orkar jag nog också lite till.
Foto: Hanna Blixt