I skuggan under ett träd i utkanten av skolgården i Piega, en ort på landsbygden i Burkina Faso, sitter jag och pratar med Assetou som är 13 år. Jag ställer frågor om vad hon gillar i skolan, vad hon vill bli när hon blir stor och hur många syskon hon har. Franska, lärare i en stor skola och tre systrar samt en bror, får jag till svar.
Frågorna jag ställer är bestämda i förväg, hemma i Sverige. Min kollega Ida, programkoordinator för Västafrika, som hjälper mig att tolka samtalet, har fått frågorna nedskrivna på ett papper. De handlar också om till exempel vem som bestämmer i familjen och när man blir vuxen. Frågorna ska ställas till olika barn från olika länder för att sedan bli till en barnpanel i Erikshjälpens tidning.
Jag frågar om Assetou skulle vilja ändra på någonting där hon bor?
– Om jag skulle vara beslutsfattare skulle jag ordna att vi fick en bättre asfalterad väg till Piega. För nu är den dålig med många hål, svarar hon.
Sen ställer jag en enklare fråga: vad gillar du att göra på fritiden?
– Jag läser mina läxor, svarar Assetou.
Och det är på sätt och vis ett bra svar, för alla flickor får inte tid till att läsa läxor hemma. Men det var ju inte riktigt det jag undrade över, så Ida hjälper mig att förtydliga frågan: vad gör du när du inte är i skolan eller gör läxor?
– Jag hjälper till hemma, min uppgift är att diska på kvällen.
Assetou bor i en stor familj, där flera släktingar med familjer också ingår. Att diska är ett tungt arbete som tar mycket tid, med stora kärl som har använts över öppen eld och vatten som ska hämtas.
Ida hjälper mig att ställa frågan igen, men Assetou har inget annat svar.
En åsna går förbi, några barn springer runt i den röda jorden en bit bort. Vi sitter kvar under trädet och jag inser att Assetou kanske inte förstår den fråga som jag tyckte var så enkel. Jag inser att ”fritid” kanske är en lyx som Assetou inte har.
Ida pratar vidare med Assetou på franska och Assetou säger att hon ibland träffar vänner för att prata. Men det där med fritid är fortfarande ett okänt begrepp.
En liten tid senare ställer jag samma frågor till ett svenskt barn. Då är frågan om fritid inte något problem, tvärtom. Men jag har lagt till en fråga som inte fanns med i den första listan med frågor: hjälper du till med några hushållssysslor? Den frågan är inte lika lätt att besvara i den svenska kontexten.
I dag är det skärtorsdag och det väntar en påskhelg som för mig innebär besök i kyrkan, möjlighet att träffa vänner och att ta det lugnt och vila. Med andra ord: en massa fritid. Jag tänker verkligen njuta av den välbehövliga paus som påskhelgen erbjuder. Njuta av lyxen att ha fritid. Efter helgen är det jobb igen – för att fler barn ska få möjlighet till fritid, vilket Barnkonventionens 31:a artikel slår fast att alla barn har rätt till.