Sekteristiskt våld mellan muslimer och kristna; en fjärdedel av landets befolkning i behov av humanitär hjälp; en havererad statsapparat där varken skola eller sjukvård fungerar. Jag pratar om Centralafrikanska Republiken (RCA), ett av mina ”hemländer”. Under åren 1992-95 reste jag runt i stora delar av landet och utbildade alfabetiseringslärare. Jag bodde mycket ute i byarna och delade livet med folket. Det var min första tjänst i Afrika och har lämnat starka minnen och en speciell känsla för landet. Även då var landet fattigt, men präglat av fred och ett vänligt bemötande.
Sedan dess har de korrupta och makthungriga ledarna avlöst varandra. Situationen för folket har successivt förvärrats och lett fram till det totala kaos som råder idag. Hur kan något sådant hända?
Tidigare i veckan bloggade min kollega Jessica om en annan typ av ledare. En ledare som stod för försoning och beslutsamhet, som var redo att ta striden mot korruption och förtryck men som inte lät sitt hjärta förhärdas eller gripas av makthunger – Nelson Mandela. Jag skulle så önska att det fanns någon av hans kaliber i RCA idag. Någon som sa att nu får det vara nog. Nu måste vi se till landets och folkets bästa. Någon som brydde sig om barnen och deras framtid.
Just nu är världssamfundets blickar riktade mot RCA. Afrikanska Unionen och Frankrike skickar trupper för att hantera det upptrappade våldet. Jag hoppas att det inte är slut med det. Jag hoppas att omvärlden är beredd att räcka ut en hand för att bygga upp landet igen; hjälpa det att bygga upp system för skola och sjukvård; och inte minst stödja ett arbete för att skapa ett moget och engagerat ledarskap i landet.
Kanske på tiden att börja konkret leta efter vad vi som har kontakten och erfarenheter av landet är villiga att göra konkret.
Många fd biståndsarbetare till RCA skulle vilja göra en insats. Men indragna medel och nya prioriteringar har vänt landet ryggen.kanske det är tid att tänka om.
En som hoppas. Thomas Mårtensson totalt 16år i RCA.