I ett litet hus i staden Alesd, Rumänien, bor Elena. Hon är 44 år gammal och har, liksom många andra, flyttat hit till området för att försörja sig på att sälja skrot och skräp från dumpningsplatsen som ligger intill. Det ger inte mycket pengar. Svullnaderna hon har på sina ben och armar har hon inte råd att köpa salva mot. Vi sitter en stund i det ena av husets två rum och sjunger tillsammans. O, store Gud. Olika språk, olika liv – samma sång.
Elena och hennes man har inga egna barn. De har tagit hand om en flicka, som nu är 16 år och redan har gift sig. Så nu tar de hand om en annan liten tjej.
– Det är bra när man kan göra gott, säger Elena.
Elenas man jobbar tillfälligt som byggnadsarbetare. Och kanske skulle de kunna få det lite bättre om de behöll de pengar han tjänar själva. I stället väljer de att ta hand om barn som på något sätt förlorat sitt eget hem eller sin familj.
Elena är en hjälte i mina ögon. Organisationen Networks, med alla deras volontärer, som jobbar för att Elena och hennes grannar i området ska få det bättre – de är hjältar. Som svenska Julia som bott i Rumänien i fem år nu. Ni kan läsa mer om henne och arbetet i vår senaste tidning.
Alla ni som gett ett bidrag till insatserna efter tyfonen i Filippinerna. Ni är hjältar. Alla ni som virkat hjärtan och skänkt till vår julinsamling – ni är storslagna hjältar. Det kanske inte känns så, där i soffan med korgen av restgarn i knät – men det är ni! Och alla ni som sedan köper dessa hjärtan för att ge bort i julklapp, och samtidigt stödja arbetet för barns rätt till trygghet och skydd. Ni är hjältar som hjälper hjältar som Elena. Arbetet i Arad är ett av de arbeten som jobbar just för skydd och trygghet. Så tack alla hjältar, som finns överallt!
Foto: Bengt Öberg