Festen som kom av sig

Varje dag när jag kom hem från jobbet möttes jag av samma lilla välkomstkommitté. Det var grannbarnen som tjoande och stimmade medan de for omkring på sina små cyklar. Då och då stack barnens mamma ut huvudet genom fönstret för att se att allt gick bra. Hon sa till mig att hon var lite trött. Det var ju den muslimska fastemånaden och det tar på krafterna att varken äta eller dricka under hela långa dagen. Men de små ledamötena i den spontana välkomstkommittén verkade mest av allt se fram emot den stora festen som skulle komma i slutet av månaden.
Nej, detta är inte ett minne från Bamako i Mali. Det är Eksjö på småländska höglandet i början av den här sommaren 2014. Strax innan helvetet brakade loss där mina palestinska grannar har sina rötter och där deras släktingar fortfarande bor.

Så vad finns nu kvar att säga eller skriva om? Alla ämnen jag spånat på känns futtiga, fattiga eller i alla fall mindre lämpliga efter denna ”Gaza-sommar”. Antalet döda har för länge sedan passerat tusenstrecket. Av dessa är en tredjedel, över 300, barn. Vi har alla sett bilder eller hört om bomber som träffat skolor och till och med lekplatser. Till detta kommer de nära 200 000 kvinnor, män, pojkar och flickor som har flytt sina hem, och ett mycket stort antal skadade. Fysiskt och psykiskt. Medan de flesta av oss här i vårt lugna hörn av världen njöt av solvarma klippor och ljumma grillkvällar.

Varför skriver jag om detta? För att jag har dåligt samvete? För att verka politiskt korrekt? Eller kanske för att jag i efterhand behöver bearbeta den absurda, dagliga krocken mellan den ljuvliga svenska sommaren och de svarta nyhetsrubrikerna? Troligen någon slags kombination av alla tre.

Jag är inte ute efter att utdöma ansvar. Skuld till det som sker finns på båda sidor, och det kan diskuteras vilken av dem som egentligen startade det som eskalerade till fullskaligt krig den här gången. Men ett är säkert: Som alltid i krig är de allra flesta som drabbas helt oskyldiga civila. Och att barn dör i krig kan och får vi aldrig någonsin acceptera eller vänja oss vid. Inte ett enda.

Genèvekonventionen om civilas rätt i krig ska garantera barn deras särskilda behov av medicinsk vård, mat, skydd och kläder under krig. Artikel 6 i Barnkonventionen talar om att varje barn har rätt att leva och att de stater som har skrivit under konventionen ”skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling”. En självklarhet som inte borde behöva sättas på pränt någonstans. Men den här sommaren har brott mot den här artikeln skett över 300 gånger, bara i Gaza-konflikten. Inga av världens alla andra pågående konflikter medräknade.

Mycket har sagts om omvärldens tystnad och handlingsförlamning inför Gaza-konflikten, men jag är tillräckligt naiv för att tänka att vi alla kan göra något litet för att hundratals barn aldrig mer ska behöva dö av bomber över Gaza. Ett sätt kan vara just att inte glömma en katastrof så fort medieljuset riktas mot nästa, utan fortsätta att peka på de fruktansvärda brott mot internationell rätt och barns grundläggande rättigheter som har begåtts. På så sätt kan vi bidra till att visa det totalt meningslösa, hänsynslösa och absurda i att föra krig som i så stor utsträckning drabbar helt oskyldiga civila. Detta kan i förlängningen undergräva stödet för de ledare på båda sidor som ligger bakom det senaste kriget i Israel och Gaza liksom andra väpnade konflikter runtom i världen.

Jag var bortrest från Eksjö i slutet av fastemånaden men det kom ett sms från grannbarnens mamma: ”Det blir ingen fest i år.” Jag kan föreställa mig besvikelsen i barnens ögon när de fick veta att årets största fest var inställd. Sen jag återvände från semestern har den glada, cyklande gruppen inte synts till. ”De har väl rest iväg lite”, tänkte jag först. Men imorgon ska jag lägga bort min blyga, försiktiga svenskhet och knacka på för att fråga hur det är.

Erikshjälpen finns genom vår samarbetsorganisation på plats i Mellanöstern för att förbättra situationen för det stora antal flyktingar som har flytt ett annat skoningslöst krig i regionen: Det i Syrien. Läs mer här