I veckan skulle jag åka tåg. Vad skulle jag jobba med som fungerar? Är det inte för skakigt så kan jag jobba med lite bilder. Bra. Ringa folk. Inte bra. Läsa en del rapporter – perfekt för en dag på tåget. Och där sitter jag med olika saker på min tågarbetarlista. En text är en kvartalsrapport från ett fadderprogram som jag läser för att få veta mer om vårt arbete i den regionen. Då blir jag återigen påmind om att det händer mycket i världen.
Barnen själva beskriver vad de lärt sig i barnklubben.
”Nu vet jag vad rätt till liv betyder. Utbildning är min rättighet.”
”Jag har i barnklubben lärt mig att det är min rättighet att uttrycka min åsikt… Det är också inom våra rättigheter att säga nej till könsstympning.”
En tredje räknar upp sina rättigheter och påpekar att
”de som lever med funktionshinder inte ska diskrimineras”.
Med den kunskapen hos allt fler barn blir det svårt för dem att inte förändra sitt samhälle. Så tänker jag och kastar mig in i nästa text. Sen hämtar jag kaffe och blir stående och pratar med en dam.
– Jag har varit fadder i över fyrtio år, säger hon och berättar hur hon tänkte sluta nu men bestämde sig för att fortsätta. Hon är en av alla de som ger andra en chans att utvecklas.
– Och nu är jag med och startar en FairTrade-butik i Trollhättan.
Då är jag där igen. En helt vanlig dag finns det människor som gör världen bättre. Varje dag.