Jag läste aldrig boken. Det blev av naturliga skäl inte tid till det. Men titeln kommer jag ihåg och den smakar jag fortfarande på då och då trots att mina upprepade försök att i dag hitta boken har misslyckats.
”Att göra plats för en annan”. Ungefär så hette den och handlade, så vitt jag förstår, om att förbereda sig inför det stora att få ta emot ett nytt liv.
Jag var 28 år och vi hade just fått vårt första barn. Boken låg på nattygsbordet och jag tittade ofta på omslaget och tänkte att ”den ska jag läsa”. Dagarna och veckorna gick och boken flyttades in i hyllan och sedan, efter ett antal år, säkert vidare till kassen med saker som ska till second hand. Jag älskar att ha en sådan kasse på gång.
”Att göra plats för en annan”. Det blev fler barn efter den förstfödda. En grabb år 2000. En tjej till år 2003. Vi tyckte att hon var en liten ”sladdis” trots att det inte var så många år emellan. Vi sade ofta ”Tänk, att vi fick en liten till!”
Ett norskt uttryck jag hört och gillar lyder, fritt återgivet; ”En angrer ikke på de barn man fikk, en angrer kun på de barn man ikke fick”. (Man ångrar inte de barn man fick – man ångrar bara de man inte fick.)
Våren 2014 blev jag dålig. Hittade ofta mig själv utslagen på soffan. Håkan och barnen blev oroliga. Jag brukar ha god energi och är sällan sjuk. En nåd att vara tacksam för. Men nu var jag golvad av den stora orkeslösheten.
Sjuk var jag inte. Ebba föddes i oktober. Hon har tagit hela vår familj med storm. Jag fick än en gång anledning att smaka på orden ”att göra plats för en annan”. Det är en fin utmaning även då man som 44-åring blir mamma igen.
Jag tänker att vi har många fler barn och ungdomar runt omkring oss som vi har anledning att göra plats för. Det behöver inte vara barn vi själva fött och fostrat. Det finns så många fler som behöver oss och den omsorg vi har utrymme och kraft att ge. Det finns många ensamkommande barn i Sverige i dag som nekas återförening med sina familjer. Vi kan behöva göra plats för dem! Det finns barn i Sverige vars föräldrar sitter i fängelse eller som, av många andra olika skäl, inte har möjlighet att ge sina barn den omsorg som de säkert drömmer om att kunna ge. Vi kan på många sätt göra plats för dessa barn.
Ser vi ut över världen finns det också många barn som skulle må så mycket bättre om vi hjälpte till att göra plats för dem. Plats i skolan, plats i fritidsgrupper och barnparlament där deras röster kan bli hörda. Plats i deras egna familjer som genom försörjningsprogram får hjälp att komma på fötter ekonomiskt – och på så sätt får en chans att mätta familjens magar – både stora och små.
”Att göra plats för en annan”. Jag tänker att det handlar om en livshållning och en människosyn. En strävan efter att lite grand, steg för steg, vidga de egna cirklarna till att faktiskt kunna omfamna fler.
Monica Samuelsson, redaktör Erikshjälpens tidning
Ps/ Du kanske har boken? Skriv en rad och påminn mig om vad författarinnan heter. Kanske kan jag hitta den i hyllorna på second hand. Tack!