FN:s barnkonvention artikel 31 handlar om barns fritid. Det är en av de artiklar som ligger till grund för Erikshjälpens arbete för utsatta barn i Sverige då vi arbetar för att alla barn ska få ha lov och ledighet att se fram emot. Men artikeln innehåller mer än just barns aktiviteter. Så här lyder artikel 31: Varje barn har rätt till lek, vila och fritid.
I detta inlägg tänkte jag stanna upp vid ordet vila. Ett ord och innehåll som allt som oftast kommer i skymundan eller sällan diskuteras när denna artikel lyfts. Detta trots att det kanske är det mest aktuella behovet någonsin för många barn. För många barn är stressade. Och barn blir påverkade av stressade vuxna.
Bilden av föräldern som följt med sitt barn på fotbollen, men som ägnar tiden till att följa flödet på Facebook och plötsligt missar barnets första mål. Vi känner oss alla träffade. Den digitala tillgängligheten och effekten på föräldraskapet pratas om, bloggas om, och görs konstaterande kring. Att det finns en risk att denna tillgänglighet gentemot omvärlden sker på bekostnad av närheten till de som faktiskt är nära.
Men vad gör vi faktiskt åt det? När och var ger vi barnen möjlighet till fullständig vila? I vilka rum stänger vi av intryck och ute stress?
Barnens vila handlar på samma sätt som för vuxna om att hitta rum för färre intryck, mer närvaro, lugn och återhämtning. Närhet till andra. Vila behöver tid. Vila kan inte trängas in i ett hörn och effektiviseras. Naturen är ett bra ställe att finna vila i. Att kura upp i sängen med massor med kuddar och böcker som barnet får välja kan vara ett annat.
Om man utgår från att hela barnkonventionen bygger på en grund för att barn ska få må så bra som möjligt så behövs samtliga delar i konventionen. En inte alltför vågad spekulation är att just vila är vår nutidsutmaning. För stora och små. Och i all sin enkelhet och anspråkslöshet har ordet vila en stor och viktig plats som vi kanske borde ta mer på allvar.