Om tiggeri var min familjs enda försörjningsmöjlighet hade jag också ”organiserat” mig. Samåkt, valt strategiska platser och arbetskläder. Försökt vara så effektiv som möjligt. Man är inte dum för att man är fattig eller fattig för att man är dum!
SDs och andras krav på att förbjuda ”organiserat tiggeri” är obegripligt. Organiserat är väl bättre än oorganiserat? Det är inte tiggeriet de vill komma åt utan tiggarna. Inte fenomenet utan människorna. Om det är tiggeriet de vill ha bort (och det jobbar vi på Erikshjälpen för varje dag) borde de kräva sociala reformer och satsa resurser på att motverka den diskriminering som orsakar romernas utsatthet, både i Sverige och andra länder.
Det är ok att uppleva mötet med tiggare som obehagligt och det finns självklart en massa problem kopplat till detta fenomen. Men, vill du göra något eller rösta fram någon som ska göra något, så glöm inte skillnaden mellan de som tror på allas lika värde och vill lösa problemet på riktigt och de som bara vill bli av med ”skräpmänniskorna”. Skillnaden är stor och ditt sätt att prata och tänka om detta gör skillnad.
Läs också artikeln, publicerad av Ystads Allehanda, skriven av Fredrik Sjöstrand. ”Om dagen då jag tiggde”