Rashid har det mest underbara skratt du kan tänka dig. När han leker med sina kompisar tänker jag att han verkar vara den mest bekymmerslösa pojken någonsin, men tyvärr vet jag att det inte är så.
Jag vet att Rashid aldrig har gått i skolan, för familjen hade inte tillräckligt mycket pengar till skolavgiften. Jag vet att han inte vet hur gammal han är. Kanske är han 8 år, kanske 10. Men jag tänker också att Rashid har haft tur i oturen: i dag befinner han nämligen sig på Amagara Masya, ett rehabiliteringscenter för gatubarn i sydvästra Uganda som finansieras av Erikshjälpen.
Det var hunger som drev Rashid och hans syskon till Mbararas gator varje dag. De letade efter rester bland soporna och drack smutsigt vatten från floden. Ibland letade de efter metallbitar att sälja för att få ihop pengar till mat, men vissa dagar räckte det inte till:
”När vi inte kunde få tag på mat gick jag till marknaden och stal därifrån”, berättar Rashid. Medan vi tryggt sitter i skuggan av ett träd och pratar minns han hur han kunde bli hotad och slagen när han blev påkommen med att stjäla.
Jag tänker att när jag var 8 år var mitt största problem att jag inte fick ha på mig min fina klänning i skolan varje dag.
Rashid träffade personal från Amagara Masya en dag när han letade mat bland soporna. Möjligheten till utbildning var det som gjorde att Rashid ville komma till centret:
”Jag visste att om jag fick en chans att gå i skolan kunde jag bli som andra personer som jag beundrar”.
På Amagara Masya får Rashid lära sig att läsa, skriva och räkna. En självklarhet för barn i Sverige, en dröm som går i uppfyllelse för Rashid. Stolt berättar han att han nu kan skriva sitt eget namn! Rashid är tacksam över hjälpen han fått från Amagara Masya. Här känner han sig äntligen som ett normalt barn säger han, som har på sig rena kläder och som är en del av en familj. På centret får han ett tillfälligt hem, mat, kompisar att leka med och stöd från personalen. Målet är dock att kunna återförena Rashid och de övriga barnen med deras riktiga familjer.
”Jag längtar efter att träffa min mamma igen”, säger Rashid.
Maria Svensson, Mbarara, Uganda